Eric Stern - teater och kultur

Bara för att jag har ny dator...

2011-06-06T05:54:00.000-07:00

Hej!

Jag har köpt en Mac. Det känns jätteroligt. Men det finns ett problem. Jag har redan gjort allt det som behövs för att komma igång. Så nu vill jag bara skriva. Det är därför jag skriver i bloggen nu, fast jag egentligen inte vill.

Hej då.

Historia

2011-03-20T07:19:00.000-07:00

Det här var på den tiden då alla var små och obetydliga. Länder fanns inte, ej heller några folk som kunde skiljas från varandra. Faktum är att det bara fanns 24 individer av människosläktet på jorden. De hette Alkra, Alg, Malt, Hurd, Neapel, Gustav, Hyra, Lajder, Marimba, Ia, Maj-Britt, 3-15, Jufht, Liksü, Pentti, Klögerhajder, Kyla, Kung, Spira, Cleopatra, Mats, Hja, Akwa och Municipál. Alla såg de ut som folk gör mest, dvs lite hursomhelst. Men en sak som gjorde dom vackrare och mer unika än någon männniska efter, var att dom hade renhorn inmejslade i pannan. Det var häpnadsväckande. Dessutom hade dom knäskålarna bakåt vilket gav intrycket av att de var däggdjur som gick på bakbenen, vilket dom ju faktiskt var! Dom bodde i en by dom kallade Marfherhadernodherfraköping, och denna lilla ort var gjord helt i guld. Den låg vid en flod där honung flöt och på morgnarna kom fåglar och släppte fantastisk kalops i människornas fat. De gick aldrig hungriga. Det här var för mycket längesedan.

Februari numero tjugosju.

2011-02-27T03:08:00.000-08:00

Hej hej!
Jag läste igenom några av mina gamla inlägg och det är ju bara att inse, jag skriver ju som en gud! Ett eget, lite bångstyrigt, språk med massor av rytmiska finesser. Frasernas Farao är namnet jag gett mig själv.

Anywho, jag sitter i min Stockholmsbostad (jag har förstås en i Linköping också) och är måttligt "trött" efter en mycket trevlig kväll i Hammarbyhöjden. Idag blir det lite fika och sånt och ikväll bär det av till Linköping. Imorgon startar PREMIÄRVECKAN! Nervöst är det, men repperioden har varit så fruktansvärt rolig, så jag hoppas att det fortsätter på samma sätt!

Jag har beslutat att fortsätta med denna blogg närhelst jag behagar. Kanske går det ett år mellan inläggen, kanske en timme. Jag låter det vara öppet då en blogg ska byggas utav glädje, av glädje bygger man en blogg.

Alles

Måttligt uttråkad

2010-10-16T02:59:00.000-07:00

Det är lördag. Jag är ledig. Solen skiner. Jag är i naturen. Mitt i naturen. På SVT. Jag borde gå ut. Men jag är uttråkad. Intill apatigränsen. Jag borde ju gå ut. Men jag sitter här. Jag är för trött för att vara pigg och för pigg för att vara trött. "Experterna" säger ju att det är bra att vara uttråkad, att det främjar återhämtning. Men jag vet inte. Jag sov extremt länge, i mina mått mätt, denna natt. Det har gjort att jag känner mig bakfull. Jag känner mig bakfull och uttråkad. Jag har ont om pengar. Jag klagar. Jag skriver korta meningar. Jag tror att den här texten har en finlitterär touch. Jag drömmer om Nobelpriset. Jag står bredvid kungen och Peter Englund. Jag ler intellektuellt. Peter blir osäker i min närvaro. Som att umgås med gud, tänker Peter. Kungen fattar ingenting. Han håller i guldmedaljer. Dom ligger på en kudde av plysch. Han har sådana där ordensband. De ser ut som det ena laget på gymnastiklektionens band. Jag står i frack och ser blasé ut. Jag blossar på en cigarett med munstycke. Min monokel sitter som en smäck i ögat. Jag tar emot mitt pris och blir sedan ombedd att hålla tal. Utan att ha planerat nåt tal går jag upp. Utan att staka mig en enda gång talar jag i en och en halv timme. Jag berättar om konstnärens kamp. Om människans lott. Om framtida generationer. Om olika typer av pennor. Om varats olidliga förgänglighet. Delar av publiken snyftar. Andra delar är knäpptysta. När jag är klar blir det tyst en halv minut. Sedan reser sig publiken och applåderar. Några jublar. Andra hoppar upp och ner. En spyr. Applåderna varar i en timme. Jag tänder en cigarett och betraktar publiken från en 1700-talsfotölj. Med ena benet nonchalant över det andra betraktar jag dom. Jag rör inte en min. Kungen kommer upp. Han tar av sig sina gympaband och hänger dom på mig. Jag sitter blickstilla. Jag tänker på denna text. På sanningshalten. På textens profetiska potential. Det var här det började. Framför datorn en lördag. Med Mitt i naturen på tv. Uttråkad.

Ska jag sluta blogga, eller?

2010-05-18T01:21:00.000-07:00

Såhär lagom till det hundrade inlägget undrar jag om jag ska fortsätta med detta. Jag uppdaterar ju nästan aldrig min blogg. När det gäller bloggandet är jag min egen chef och jag tycker att jag gjort ett dåligt jobb samtidigt som jag anser att jag fått otydliga direktiv av mig själv. Jag liksom drar med pekaren över länken till bloggen, men istället för att stanna drar jag vidare till Facebook eller något. Det är inte bra och jag funderar på att dra in facket. Just det, jag kan inte dra in facket för jag jobbar inte med det här. Jag bloggar ju på fritiden och jag får göra precis som jag vill. Alltså kan nästa inlägg komma om en timme eller 2045. Ingen vet, inte ens jag. Nu börjar 'Allo 'Allo 'Emliga Armen' så jag måste sluta.

Puss på er!

Inte ofta men sällan.

2010-02-15T05:59:00.000-08:00

Ja, jag vet! Det blir inte mycket kladd från min sida i den här bloggen. Men vad ska jag göra? Jag har ju fullt upp hela tiden och då känner jag inte att jag kan ta mig tiden att skriva små dumfyndiga texter om varats olidliga lätthet. Så är det bara. Men nu fick jag plötsligt lite tid över och kände att det vore väl roligt att skriva några rader. Fast det kommer ju att bli lite meta. Jag skriver ju nu om att skriva, och inte om det som händer. Men jag kanske hellre vill skriva om att skriva, det kanske är mer inspirerande. Min blogg heter ju Teater och Kultur och idag är det kulturen som står i fokus. Den står i fokus eftersom jag, inför mig själv, gör anspråk på att vara en av de stora författarna. Jag känner att min inspiration är gudomlig och att jag är lite mer värd än mina medmänniskor. Jag definierar min samtid genom att definiera mig själv och mitt skrivande. Sådan är jag och det trivs jag med.

Hej då.

Snart kommer Hohoho.

2009-12-23T13:56:00.000-08:00

Med en Hugh Grant-komedi på TV, nytvättade kläder inlagda i garderoben och julen utanför dörren sitter jag här och gör ingenting, jag bidar min tid...vänta, det knackar på dörren...

-Hej. Ni igen?
-Hej Eric! Stör vi?
-Ja, klockan är elva på kvällen dagen före julafton. Det känns lite...
-Jo, vi vet! Men i förra inlägget blev det ju en så rolig intervju, så varför inte upprepa framgångskonceptet?
-Jag vet inte...
-Joo! Nu sätter vi oss här, oj vad stökigt, nu sätter vi oss här och du sätter dig i din fotölj så blir det bra...
-Det känns inte...
-HÅLL KÄFTEN! Nu gör du som vi säger! Okej?
-...
-Okej, så lugnar vi ner oss...så... Hur känns det att det är julafton imorgon?
-...
-SVARA FÖR HELVETE!
-Jo, det känns väl kul...
-Jaha, vad ska du göra på julafton, då?
-Jag ska fira den.
-Jaha, med vilka då?
-Det är privat och så...
-Mamma?
-Ja.
-Vad kul! Ska ni se på Kalle Anka och Karl-Bertil?
-Ja, det ska vi väl.
-Ska ni äta skinka?
-Ja...
-Julklappar?
-Mmm...
-Mer då?
-Ja, vi får se...
-...
-...
-...
-...
-Okej, bitterjävel! Tack för intervjun! Kom igen, vi drar!
-Jaha, hej då! Ha en riktigt god...akta dörren...

Jag ska lugna ner mig och sen tror jag att jag går och lägger mig, faktiskt.
God jul och gott nytt år!

Hej hej.

Nattblogg!

2009-12-09T15:55:00.001-08:00

Hej,
Eric skriver mycket sällan i sin blogg "Eric Stern - teater och kultur" numera så vi såg till att klämma fram några ord ur honom klockan o1:00 natten mellan 9:e och 10:e december 2009. De sista skälvande dagarna av 00-talet kräver ju någon form av reflektion...

Ärligt talat Eric, du har inte skrivit något här på jättelänge. Vad är problemet, liksom?
Jo, jag vet och jag skäms. Men det har varit så mycket nu, det här med att plötsligt vara yrkesverksam ställer ju helt andra krav på en... Men jag har försökt att skriva här, tro mig! Problemet är bara det att det inte går att klippa in från andra program verkar det som och...äh...jag vet och jag skäms, som sagt.

Mmmm...okej...vad händer i ditt liv just nu då?
Tja, inte så mycket höll jag på att säga, men det stämmer ju inte riktigt. Ikväll har jag faktiskt spelat på Teater Tribunalens musikafton och imorgon ska jag medregissera Unga Turs julkabarét. Sen spelar vi Svejk på fredag (Blogger tillåter mig inte att klippa in ett tjeckiskt "sch-ljudande" S från Tribunalens hemsida) och så är det ju Unga Turs 5-årsfest på lördag och det ska ju bli kul. Sen firar jag min mors födelsedag på söndag och sen blir det Svejk i fyra dagar till och sen...är det ju typ jul! Appropå ingenting, jag fick ett par nya glasögon i tidig julklapp av mamma. Jag tror dom är schnajdiga...

Hälsan då, Eric, hälsan?
Menar du nu eller övergripande?

Ja, vad du vill...
Jodå, det knallar väl och småspringer. Just nu är jag lite förkyld och har plågats av en besvärande heshet dom senaste dagarné som jag hoppas inte håller i sig till på fredag... Annars är väl hypokondrin mitt stora problem.

Just det, just det...nu är det ju snart julhelger och så, men vad händer sen?
Sen blir det Linköping. Jag börjar på Ung Scen/Öst den 4:e januari som en del av den fasta ensemblen. Jag ska vara med i en nyskriven pjäs...vill icke säga mer nu, men det ska bli kul!

Vad kul!
Japp!

Jätteskoj!
Ja visst!

Wow, alltså...
Men jag vill alltså inte berätta mer om den pjäsen just nu, vet inte hur officiellt saker och ting är.

Då så, är det något annat du vill ha sagt?
Inte mer än att allt rullar på och att det är kul, men att det är trist att vara förkyld. Det är väl det...ja, så är det.

Okej, där sammanfattar den icke så frekvente bloggaren Eric Stern sin levnadsrapport för tillfället. Vi (på redaktionen [reds anm]) ska göra allt för att Eric ska vara lite mer frikostig med sina tankar osv då hela världen har hans liv som högsta prioritet.

Så där!

2009-10-20T03:11:00.000-07:00

Hej!
Har precis vaknat efter en god natts sömn. Igår spelade vi andra föreställningen av Den tappre soldaten Švejks äventyr i terrorkrigens tidevarv - en beredskapsfars vilket betyder att vi är igång. Premiären i lördags var en nervös tillställning för undertecknad, men fy satan vad den mottogs väl! Den största applåden/ovationen jag varit med om och strålande recensioner. Så just nu är jag lite mallig... Mallig och trött, dessutom borrar dom i husgrunden här hemma så det låter som fucking jävla armageddon! Jag borde gå ut, det kan nog hända att jag går ut.

Allt gott!
Kram
Eiricur

Ja, det var ju inte igår!

2009-10-04T04:21:00.000-07:00

Hej!
Broder Daniel-dokumentär på TV. Sitter och samlar mig efter ofantligt mycket att göra den senaste tiden. Detta är den första helt lediga dagen på minst två veckor och jag är trött, så trött! Det är idag MINDRE än två veckor till premiären av min första föreställning sen jag skolan. Nervös räcker inte för att beskriva min nuvarande känsla, skräckslagen är långt mer träffande. Att inte veta hur jag ska lösa saker och ting är så läskigt att det håller mig sömnlös. Detta är det svåraste jag gjort, tror jag. Det kommer SÅ KLART att gå hur bra som helst, det är jag övertygad om, men det gör inget lättare just nu. Vi får la se! Återkommer.

Puss

Das Land des Lachelns

2009-07-17T14:14:00.000-07:00

Hej!
Nu repas det för fullt på den gamla biografen i Kärrtorp. Vi börjar närma oss premiär på Franz Lehárs operett Leendets land. Det är verkligen ett kärt besvär att försöka ta reda på vad det är vi vill berätta när det finns så mycket att berätta! Vi leker med bl.a. exotiseringen av tredje världen, västs exploatering av öst, fördomar och rasism, förtryck, floskler, klichéer, folklig kultur kontra finkultur, förtryck, genusstruktur, det globala klassamhället osv. Vi inser väl mer och mer att vi måste begränsa oss en smula, men det är tamefan svårt. Men med Sally som regissör och Kristian som assistent och med Karin, Adriana, Maurits, Anna, David, André, Johanna, Fredrik och Camilla som skådespelarkollegor kan det ju bara gå hur bra som helst. Dessutom blir allting sjukt positivt med JAJA-orkestern (Janne, Anna, Jens och Aina). För att inte tala om alla i teamet: Anne, Ebba, Linda, Agnes, Siri, Jonas, Kerstin, Mats, Anna (igen), Sofia, Ella, Moa och Klara. Men viktigast av alla är ju förstås de jag glömt att nämna. VILKET JÄVLA TEAM VI ÄR!

KOM OCH KOLLA, FÖR FAN! PREMIÄR 1 AUGUSTI, SEDAN 1, 5-7, 13-15, 20-22, 27, 28 AUGUSTI KLOCKAN 19:00!

Puss
Eric

Högsommarvärme!

2009-06-25T04:06:00.000-07:00

Hej!

Nu är det sommar. Nu är det sol. Nu är det koskit i hagen. Jag sitter i min lägenhet och ska snart ge mig ut i det färglada Svedala. Men först ska jag skriva litet granna här. Vi har nu repat i typ fem dagar med Leendets Land. Igår hamnade vi i en diskussion om vad vi vill berätta, vilket kändes skönt. Skönt därför att den kom så tidigt och inte en vecka innan premiär! Vi kom inte fram till nåt, men medvetenheten sattes igång, vilket alltid är av godo...

Jag trivs i Blackeberg, denna lägenhet vill mig väl. Enda nackdelen är väl att det är lite på fel sida av stan, som sagt, men va fan...

Nä, nu får jag ta och fara.

Ha det!

Eric

Tillbaka i STHLM.

2009-06-08T23:58:00.000-07:00

Tjena!
Jag sitter hemma hos min mor och klockan är väldigt lite. Jag borde egentligen inte vara uppe men är det ändå. Det beror säkert på mitt sjukt höga inre tempo. Jag är pirrig mest hela tiden. Jag har varit med om så extremt jävla mycket det senaste månaden att hälften vore mångdubbelt mer än nog: Slutproduktion, Serbien, kandidatarbete, avslutning, biennal, flyttstäd, flytt, separationsångest, sammanfattning av tre år, splittringen av min klass, erbjudanden att ta ställning till, harvande på tåg/flygplan/bussar, krisen i Wien, could-have-been-skottdramat i Novi Sad, Manifestet på riktigt stor scen osv. osv. osv...

Det har liksom aldrig tagit slut, det bara fortsätter. Jag vet vad jag ska göra de kommande tre åren. Jag vill inte skriva vad det är förrän kontrakten är signerade, men det är fakta. Jag börjar i alla fall med Unga Tur nu på måndag. Tänk om jag går in i väggen? Tänk om jag stressar sönder mig själv. Jag är glad och ledsen på samma gång. Det borde komma en chock. Jag får inte negligera den i så fall. Jag måste ta det lugnt. Ingen kräver nåt av mig! Inte just i detta nu, i alla fall. Jag måste softa. Tillåta mig själv att ta det lugnt. I min närmaste framtid kommer jag att utmana rädslor, komplex, blygsel m.m. Mitt dumma nöt! Jag borde sitta och vara trygg istället. Men nej då, jag ska genomlida sömnlösa nätter, jag ska utsätta mig själv för möjliga kränkande situationer, jag ska pusha mig själv framåt. Så jävla typiskt! Jag orkar inte vara tacksam just nu, i detta nu. Jag unnar mig det oerhörda privilegiet att inte vara tacksam, just nu. Jag är tacksam, dock. Jag har fått möjligheten att utvecklas. Jag har fått möjligheten att leva på skådespeleriet. Jag har nått ett delmål. Nu ska jag ha kvar mitt grepp om mig, så att jag inte faller. Jag har inte varit så här rädd på länge. Jag mår nästan lite illa. Det är pengarna som gör mig rädd, de kräver så tydligt nånting i gentjänst. Gör jag grejer gratis är jag ganska fri ändå. Men pengar kräver. Pengar sätter ett värde på mig och min prestation. Jag måste leva upp till det värdet. Bli lite kostnadseffektiv. Så att folk känner att jag är värd att lägga pengar på. Jag önskar att det inte vore så. Jävla pengajävel!

Nä, just nu är det tid för lite klassisk angst. Det får det lov att vara. Men jag är lite lycklig. Och lite olycklig. Från och med nu kommer livet bli enklare. Och svårare. Skyddad verkstad är över. Nedtryckande pedagogik är över. Min frihet som skådis börjar på riktigt. Kravet på leverans börjar också.

Jag är skådespelare nu. Jag menar att jag kan kalla mig det nu. Innan scenskolan vågade jag inte kalla mig för det, trots att jag jobbade professionellt med skådespeleri. På scenskolan vågade jag inte kalla mig för det för då var jag elev. Men nu är jag färdigutbildad, nu uppgraderas mitt medlemskap i Teaterförbundet från studerandemedlem till skådespelarmedlem, nu går jag med i Teaterverksammas A-kassa, nu får jag fin hjälp av Teateralliansen, nu kan jag (troligen) försörja mig på skådespeleri, så NU torde jag per definition vara skådespelare. Fy fan!

Det blev ett långt inlägg detta. Jag känner inte att jag vill sluta här. Det är liksom för mycket energi i kroppen. Jag känner att jag behöver skriva av mig. Men jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Jag får i alla fall nycklarna till min lya i Blackeberg i dag. Ska hämta dem på NK av alla ställen. Jag ska åka dit med en enorm väska och en enorm kasse. Jag ska se ifall jag fått någon intressant post. Jag ska titta efter insekter, om jag hittar någon ska jag panikslaget döda dem. Jag ska bädda. Jag ska anmäla TV-innehav. Jag ska göra mig hemmastadd. Jag ska LUGNA NER MIG, för i helvete! Jag ska köpa myggnät, jag ska göra det ena med det tredje.

Nu räcker det för nu. Jag kanske kan lägga denna energi på att packa om mina grejer istället...

Puss

Kandidatens Historiska Vingslag

2009-05-30T07:52:00.001-07:00

Hej!
Nu är jag inte längre en scenskoleelev! Nu är jag en skådespelare och dessutom kandidat i Teater. Jag är klar!!!!!!!!

Puss

För att jag inte orkat, helt enkelt!

2009-05-10T03:47:00.000-07:00

Hej!
Det är svaret på att det var mycket länge sedan som mitt senaste inlägg skrevs.

Jag är helt enkelt inte riktigt inspirerad till just den här typen av skrivande då jag måste skriva något slags bachelorarbete och en massa andra grejer. Det är svårt detta. Kanske blir det mer blogskrivande i sommar? Vem vet? Håll hursomhelst utkik efter Leendets land på Unga Tur denna sommar. Tjoho!

Men stopp ett tag... En liten grej kom jag på som gör mig nostalgisk. Mitt allra första inlägg på denna blog skrevs när jag precis hade blivit antagen till Scenskolan. Nu går jag ut! Såhär skrev jag då:

"Mitt liv just nu är väldigt turbulent då jag precis har blivit antagen till Teaterhögskolan i Göteborg. Men detta innebär ju förstås att jag måste lämna stora delar av mitt liv i Sveriges Hufvudstad, bl.a. en fräsch lägenhet i Vasastan, ett tryggt icke-distansförhållande med en fantastisk flickvän, en underbar mor, flera marvelösa vänner/kollegor/bekanta med mera. Jag bävar för just detta av hela mitt hjärta. Det borde jag inte göra, men det gör jag."

Ja, så ser ju inte mitt liv riktigt ut längre. Inte har jag någon fräsch lägenhet i Vasastan. Det blir Blackeberg i sommar. Ett tryggt förhållande har jag definitvt inte längre även om min före detta flickvän förvandlats till en marvelös vän. Mor äv förvisso kvar och är lika underbar, likaså vännerna/kollegorna/bekantingarna. Det var bra att jag bävade och jag har haft det jäkligt gôtt härnere. Nu är jag ju vid en liknande checkpoint i livet, men är nästan bara fylld med jävlaranamma!

Detta kan bara betyda en sak. Eric Stern - teater och kultur - går in i ett nytt skede. Skede 2! Arbetslivet!

Ha't!
Eric

Okej, det var ett tag sen...

2009-03-23T11:54:00.000-07:00

Tjaba!
Har inte riktigt haft tid eller lust för att skriva här. Det har varit riktigt häktiskt med slutproduktion och resor och sånt. Men jag kan meddela att jag

skriver detta inlägg på en sprillans ny dator.
att jag fått ett stipendium på 30 lax
att vi snart har premiär på slutproduktionen CV
att jag mycket snart flyttar tillbaka till Sthlm

Ja, shit pommes frites. Jag är inte heller idag särskilt upplagd för att skriva en massa roliga saker, så jag stannar här!

Allt gott!

Kram
Eric

Ett steg till/ifrån.

2009-02-21T04:23:00.000-08:00

God dag!
Ja, vad ska man säga? Nu har nya elever antagits till skolan och igår var det pub för dessa. Underligt; den här bloggen började typ med att jag kom in på skolan och nu känner jag mig underligt alienerad till hela scenskolegrejen. Scenskolan börjar helt enkelt få karaktären av ett avslutat kapitel. Det är ganska skönt, för det är liksom nu livet börjar! Ut och jobba bara!

Vad kan jag säga annars? Det går bra med slutproduktionen. Det är kul och alla verkar trivas. Vi rör oss framåt med svindlande kreativitet och vi ser snart en föreställning hägra.

Puss (det blev kort den här gången)
Eric

Några väl valda.

2009-02-07T16:07:00.000-08:00

Yoooo!
Sitter mitt i natten och skriver några rader i min blogg, som ni märker. Tvingade mig själv att skriva då jag kände mig en smula rastlös och ville kanalisera ut min energi genom fingrarna och ut cyberrymden, för att sedan kunna få en god natts sömn.

Frågaren: Ja, vad händer just nu, Eric?
Eric: Ja du, Frågaren, det händer ganska mycket...
Frågaren: Berätta!
Eric: Ja, vi har precis gått igenom den första repveckan med slutproduktionen, och...
Frågaren: Och..?
Eric: Ja, det är väl ganska kul, får man väl säga. För att inte säga riktigt kul! Det blir nog bra detta!
Frågaren: Vad kul! Något skvaller, då?
Eric: Ja, vad skulle det vara?
Frågaren: Tjaa, jag vet inte...vad som helst?
Eric: Ja, det skulle väl i så fall vara att jag var på skolpub igår.
Frågaren: Jaha..?
Eric: Nä, det var bara det.
Frågaren: På så vis... Jag skulle vilja fråga dig om...
Eric: Nä, nu får det räcka. Jag ska nog försöka lägga mig nu.
Frågaren: Men men men...
Eric: Nä! Tyvärr! Jag får önska dig en god natt!
Frågaren: Men men men...
Eric: God natt. Ha're! Puss! Hej...
Frågaren: Jaha... God natt då...

Back in the G.B.B.G.

2009-01-11T04:36:00.000-08:00

Hej!
Nytt år, ny plats, ny roll: 2009, Göteborg, student. Det enda som jag känner mig riktigt säker med är året som faktum, faktiskt. Det känns skitskumt att åka från Stockholm där jag har alla mina vänner och alla mina sammanhang till Göteborg där det enda jag har är skolan och de människor och sammanhang som hör dit. Det känns som att jag blir emotionellt vingklippt, nja kanske inte riktigt så illa, men nästan. Jag märker att jag har svårt att anpassa mig, vilket är lite underligt i och med att jag älskar att anpassa mig. Det kanske är bra att ha svårt med att anpassa sig, man ska väl inte gå runt och anpassa sig hela tiden? Jag märker att jag är en smula tillfreds med att ha svårt att anpassa mig.

Skolan har alltså börjat och vi ska göra ett bachelorarbete. Mitt ska handla om improvisation på något sätt. Känner mig dock kastad in i hela skiten och blir lite oformulerad. Vad är det som är så bra med impro? Måste tänka...

Det är molnigt i dag. Utanför fönstret viker en man ut en barnvagn. Hur är pappaledigheten i förhållande till mammaledigheten numera, egentligen? Måste tänka...

Så Flight of the Chonchords igen häromdagen. Fruktansvärt roligt! Vilken jävla utopi för de där grabbarna. Då åker från Nya Zeeland för någon spelning i New York och så får de hel TV-serie. Inte för att de inte förtjänar det, men vilket jävla flyt.

Jag har börjat tänka politik hela tiden sedan praktiken. Det visar sig att allt, exakt allt, är politik. För det mesta blir jag lite nere, men det känns jävligt bra att tänka politik! Blottlägg och förändra!

Ha det gott!
Eric

Höst/Vår 08/09

2008-12-17T05:26:00.000-08:00

Hej.

Okej, nu befinner jag mig i det där fantastiska läget där saker jag gjort under den senaste tiden börjar tona ner och tacka för sig, samtidigt som saker jag ska göra börjar torna upp och göra sig påminda. Det är december och mina inflyttade vänner dras likt magneter tillbaka till sina respektive orter för julfirande med familj och hemvändaröl med sina uppväxtkamrater (som också med största sannolikhet återvänt från sina nuvarande hemorter för att göra detsamma).

Men inte deppar jag. Jag kan berätta att jag ska spela in lite scener i helgen, sen är det ju jul och sen spelar jag i Kriget på fjärde våningen med Unga Tur som börjar repas på riktigt i mellandagarana och som sedan spelas på Södra teaterns Kägelbanan. Sedan tillbaka till Gbg den 7:e januari för att regissera lite på skolan, sedan slutproduktion, sedan radioteater, sedan Teaterbiennalen, sedan...massor...allt eller inget...massor...shit, jävligt spännande! Jag blir alldeles pirrig av att tänka på det!

Så där är jag nu! Jag har varit inblandad i någon form av Haikubonanza de senaste dagarna, så jag tänkte avsluta mitt 85 (!) inlägg med en Haiku:

Det är kul med blogg -
man skriver ner sin vardag
så att alla ser!

Puss och hej!

Första kapitlets första del.

2008-12-08T16:45:00.000-08:00

Hej!
Jag har skrivit första kapitlets första del i en historia som troligen kommer förändra mycket. Dessvärre vill varken ödet eller jag skriva mer, det var överhuvudtaget aldrig meningen att det skulle blir mer än första kapitlets första del i denna saga. Med detta sagt, bjuder jag er armen och presenterar:

GROTH
A day in the life of a stekel

Groth vaknade tidigt. Drottningen i boet hade, till drönarnas stora förtret, ställt det lilla vaxuret på 05:40. Nu ringde det med ett dön som skulle ha fått en bålgeting att baxna. Men Groth var ingen bålgeting, han var en stekelart av betydligt mindre kalliber. Han var ett bi. Hursomhelst, Groth satte på sig sin gulochsvartrandiga tröja och begav sig till aulan i mitten av kupan. På vägen mötte han Roiuf, Trex, Malte, Frothor och de andra i hans bekantskapskrets; krets 48 i kupans nordvästra del. Frothor bjöd honom på vax- och nektarkaka och han avböjde inte – han var verkligen hungrig. Väl i aulan satte sig vännerna på plats. Alltid lite bökigt, det där med att sätta sig, gadden måste alltid passas in i hålet på stolen. När Groth såg sig omkring såg han att alla bina hade samma problem. Alla utom Roiuf, han hade stuckit en honungsknyckarapa och blivit av med sin gadd. Mirakulöst nog hade han överlevt, och för detta åtnjöt han en respekt som var få förunnade, men – och kanske just därför – desto mer avundsvärd.
När bina till syvende och sist kommit på plats, ljöd trumpeterna sina fanfarer och drottningen Ghreya rultade in med sin rullator framför sig. Alla bina reste sig och surrade så högt dom kunde. I vanlig ordning bildades det ett sjuhelvetes vinddrag och allas antenner viftade av och an. När surret hade tonat ut påbörjades återigen den knöliga sätta-sig-proceduren. När alla, efter många om och men, var på plats tog drottning Ghreya till orda.
- Drönare, bin, steklar. Vi står inför en enorm förändring!
Hennes röst var egendomlig, det hade Groth alltid tyckt. Den var både ljus och mörk på samma gång, dessutom åtföljdes den alltid av ett egendomligt pipande när de utarbetade trakéerna samlade in ny luft. Dock var han den förste att medge att hennes stämma alltid hade haft en lugnande effekt på honom.
- Denna förändring kan vara den största förändring vi någonsin har stått inför! Men jag kan inte fördjupa detta för er. Dels därför att min hals klumpas av sorg, och dels därför att min kunskap i denna fråga inte är djup. Jag ger därför ordet till min främste rådgivare Namdeirf. Håll till godo.
Drottningen tog fram sin gulochsvartrandiga nösduk och dolde sitt ansikte. Några av hennes facetter uppfattade dock att Namdeirf, ridandes på en stor baldlus, äntrade estraden och med en svepande gest med höger mellanben bjöd hon honom podiet och drog sig tillbaka till den konungsliga logen. Alla bina började nu applådera med fyra av sina sex ben (surrandet var bara ämnat för drottningen) och Namdeirf lapade åt sig av uppmärksamheten. När det väl var tyst tog han till orda. Hans röst var sträng och svävande och han hade en mycket egendomlig accent.
- Ers kungliga höghet. Drönare, bin, steklar. En vind av förändring drar igenom vår kupa. Vi ska inte vara rädda, tvärtom. Vi skall omfamna denna vind och låta den föra oss dit där vi aldrig varit.
En egendomlig musik ljöd genom aulan och en blå flagga rullades ner på väggen bakom Namdeirf.
- Jag har bara detta att säga er. Död åt svärmintelligensen! Nu är det de fria bina som ska ta över. I afton kommer denna kupa att slås sönder av oss alla, och redan i natt ska varje bi ta ansvar över sitt eget liv! Slut på bidandet, början på biandet! För oss alla.
Många bin jublade, andra var mer eftertänksamma. Groth själv kände att detta var början på en gräslig tid.

Hög tid!

2008-12-02T12:27:00.000-08:00

Hej!

Ja, då var det klarrt, för att citera mig själv på en annan internetsite. Sista föreställningen, och den 33:e i ordningen tror jag bestämt. Det slutade på topp! Alla som någonsin har varit en del av skådespelar- och musikertroppen var med på scenen. Men det coolaste av allt var att David, vår utsände i världen, i slutet av föreställningen kom in på scenen. Det var som att hans backpackerstrapatser på jakt efter det revolutionära subjektet (för denna gång) tog slut där och då. Gåshuden var total. TACK TEATER TRIBUNALEN FÖR DEN BÄSTA PRAKTIKEN I VÄRLDSHISTORIEN! JAG HAR NOG LÄRT MIG MER PÅ DENNA TEATER ÄN NÅGON ANNANSTANS, VÅGAR JAG PÅSTÅ!

Nu skriver jag inte mer, är för okoncentrerad...

Puss

Okontrollerad svada.

2008-11-18T15:57:00.000-08:00

Hej.

Klockan är ett på natten. Jag är ledig. Ändå känner jag mig stressad. Det är mycket nu. Som man brukar säga.

Den värsta gör-allt-nu-stormen har mojnat, men lämnat mig med poststressad traumastörning. För några dagar sedan avbröt jag skrivandet på ett inlägg som listade allt jag hade gjort den senaste tiden. Kändes torrt, liksom. Lite autistiskt nästan, även om det inte är något att förakta. Det sägs ju att det är bra att skriva ner allt som händer så att man, rent visuellt, kan skaffa sig en överblick. Men det blir ju lätt så att man, rent visuellt, då skaffar sig en ångest också.

Detta kanske är en ordvrängarfloskel, men jag vet inte riktigt om jag befinner mig i början på slutet eller slutet på början. Med början på slutet menar jag att min utbildning snart är klar och jag ska ut i någon slags kärriär, alltså slutet på början. Det är så tryggt att vara den tyste och blyga novisen som alltid slår sina spastiskt/vackra slag nerifrån, men ack så fegt. Jag borde börja hävda att novisstämpeln rinner av mig som vatten på en gås. Men med makt kommer också ansvar (jag höll på att skriva Ansgar, vilket ger meningen en helt annan och smått irrationell, teologiskt och historisk approach). Så är det ju bara.

Åtta föreställningar kvar, fördelade på två veckoslut. Sedan en månad av sånt som jag romantiserar så mycket, men hatar att vara i. Förberedelser. Att sitta med en kopp kaffe och ha alla möjligheter öppna. Jag ska regissera. Det är inte klokt, och det kanske inte blir så till slut, men jag ska regissera! Fy fan, så kul! Måste hitta pjäs. Imorgon ska jag ut och leta...

Nu orkar jag inte skriva mer...

Puss
Eric

Såååå mycket avklarat!

2008-11-16T14:38:00.000-08:00

Hej Hej Hejhej Hej Hej

Väldigt speciell början, skriven av en speciellt trött blivande skådis. Jag gör som jag brukar nu. Alltså en liten sammanfattning av de teater- musikhändelser som jag gjort denna höst. De kommer i listformat. KG Bergströms intervju med fotbollsspelaren Martha distraherar i bakgrunden, så jag reserverar mig för eventuella stavfel... Följaktligen:

Hittills 25 av ca 34 föreställningar av Det Kommunistiska Manifestet

80

2008-10-28T08:48:00.000-07:00

Hejsan!

Detta är inlägg nummer 80. Nog om detta.

Lite bakfull och seg sitter jag här hemma och ser på TV:n. Som en kort ut- och inandning mellan alla grejer som fyller almanackan och livet med substans och stress. Det är bra med dessa oaser av rastlöshet och ledighet, för jag kan då klura på varför saker är som dom är och, framför allt, varför jag är som jag är i givna situationer.

Egenskaper är förbryllande. Det går inte att lita på dom. Dom är inte konsekventa. Jag kan egentligen bara säga att jag är på ett visst sätt i ett visst sammanhang. Inte annars. T.ex ser jag mig generellt inte som en särskilt blyg person, men nu är jag inne i en period där jag står med rodnande tystnad i vart och vartannat ögonblick. Var fan kommer det ifrån??? I många lägen rabblar jag på om ditten och datten till den grad att folk önskade att dom hade förlamningspiller för käften min. Men numera står jag där och frustar som en vilsen pubertet. Jag menar, respekt osv i all ära, men måste jag sudda ut hela mitt väsen? Jag har decimerats till en enda stor medgörlighet och jag vet inte exakt varför. Jag tänker (och fick höra det av Moa) att jag måste säga saker så fort dom ploppar upp, utan att låta den intellektuella och elitistiska hjärnan ha tolkningsföreträde. Men, i sann kognitiv anda, mönster är svåra att bryta. Som på terminsutvärderingen på höstterminen i ettan: "Eric, du måste acklimatisera dig tidigare i gruppen, ta din plats, och visa vem du är. Annars blir du inkonsekvent och störande för det sociala umgänget." "Just det", svarade jag panikbejakande och kladdade ner "tipset" i min anteckningsbok. Och lät saken bero. What goes around, comes around...

Jaja, allt går i perioder. Nu är jag såhär. Jag jobbar på problemet. Sen blir jag sådär. Och har jobbat på problemet.

Den emotionelle exhibitionisten Eric tackar för sig.

Puss

Rörelse.

2008-10-13T04:36:00.000-07:00

Hej!

Utvilad men omtumlad, så kanske man kan sammanfatta mitt läge just nu. Denna uppsättning har genomgått åtskilliga små omvälvningar och är nu inne i en politisk-geografisk metamorfos utan dess like. Vad händer i den värld vi känner till när ett i-land, tillika nordiskt grannland, havererar? Vad händer när man de facto kan hitta ett, om inte flera, revolutionära subjekt i Sydamerika. Ett tag tänkte jag "vad bra, vi ligger verkligen i tiden med det vi gör", men vi är ju tamefan ett gäng Nostradamusar som siar i en, inte alls avlägsen längre, framtid. Jag gör fan min praktik på Oraklet i Lido!

Jag gillar hemligheter (dessutom vet jag inte mycket nu), men det kommer ske förändringar i vår uppsättning. På samhället har det vuxit en böld, vilket vi bevittnat i flera avseenden, och det har drabbats av en feberliknande epidemi; överproduktionens epidemi. Jag tror att gemene man, i allt större grad, kommer till insikt om att kapitalismen inte fungerar. Jag tror att även dess hängivnaste försvarare inser att den kommer att fräta sönder vår planet med sin girighet, sin exploatering och sina monstruösa giftutsläpp. Om dom inte förstår det, är det dags att göra något. Det är inte längre bara en ideologisk ståndpunkt, det är mycket större än så!

Skönt att skriva av sig lite!

Kram
Eric

Premiärerna

2008-10-01T07:11:00.000-07:00

Hejsan hallå!

Nu har vi haft våra båda premiärer på Det Kommunistiska Manifestet. Och fy fan vad jag lär mig! Det är helt otroligt detta! Vi har än så länge blivit übersågade av SvD, P1, Aftonbladet och City, halvsågade av Expressen men halvhyllade av DN. Det är kul och jag är paff över hur lite jag tänker på dessa recensioner. Det känns ärligt talat inte riktigt som om dom på verkar mig alls just nu.

Eller oss, rättare sagt. För detta är ensembleteater, och ensembleteater är typ det roligaste man kan göra. Modet som kommer ur att man blir uppbackad, lusten som kommer ur att man backar upp, det är svårt att slå. Visst, jag är helt slutkörd och bakfull. Men jag älskar denna ensemble och dess regissör, jag älskar alla omkring och dessa teatrar som jag praktiserar på. Jag känner mig bekräftad, respekterad och omtyckt och det överträffar vida mina mest utopiska förhoppningar innan vi började.

Jag har idag surfat runt på sidor som behandlat denna uppsättning och givit min syn på saken (dock under pseudonym) och det är inte typiskt för den lite konflikträdde Stern... Återigen en eloge till teatrar som ökar ens kunskap, formuleringsmöjligheter och meningsbärande uttryck. Hoppas detta inte är sista gången.

I övrigt är det många som berömt mig...för mitt trumspel! Där ser man.

Allt gott!

Kamrat Stern

Ja, jävlar...

2008-09-27T14:51:00.000-07:00

Hej på er!

Vi är ganska jävla nära nu. Premiär, alltså! De facto är det genrep imorgon och det känns helt sjukt. Jag dras för tillfället med de symptom som ingår i en narcissistisk personlighetsstörning - självförnekelse blandad med hybris samt totalt bekräftelsebehov blandat med suverän tjurskallighet. Ena stunden tänker jag att jag absolut är sämst i hela ensemblen och i andra stunder...ja, tänker jag inte så. Som om man kan göra en skala över vilka som är bäst/sämst. Fan, vad dumt! Eller kan man göra det? Varför skulle man vilja göra det? Det är ju för fan sjukt! Adjö friskhet! Välkommen neuros!

Vi är i alla fall ett gäng som sätter upp det kommunistiska manifestet på en teater i innerstan, Södermalm närmare bestämt! Premiären äger rum den 29/11 och vi spelar fram till December. Så är det bara. Här kommer en bild på gänget:

Fy fan, vad vackra vi är! De må bära eller brista, men vackra är vi! OCH VI HAR TAMEFAN NÅGONTING SJUKT VIKTIGT ATT SÄGA!!!

Adjö for now!
Kamrat Stern

PS: Boka biljetter då! Teater Tribunalen Teater Galeasen DS.

Jag gör som Gud och vilar denna dag.

2008-09-14T05:58:00.000-07:00

Hej hej!
Nu sitter jag och tittar på någon jävla friidrottsgala och undrar lite vart denna dag ska ta vägen. Den senaste tiden har präglats av repetitioner, cigaretter, alkohol och ideologi. Fruktansvärt spännande grejer även om jag undrar vad allt detta kommer mynna ut i. Vi sköt fram premiären en vecka, bl a logistiska skäl. Logistiken i denna föreställning är minst sagt unik. Vilket jävla sammanhang jag hamnat i! Kan inte riktigt fatta det själv.

Har städat min lägenhet idag, samtidigt som jag såg på ett program om enorma förhistoriska insekter. Fyfan, fick för mig att dammsugaren var någon jävla trollslända eller nåt. Jag är maniskt och paniskt rädd för alla insekter utom flugor och myggor, vilka jag iställer hatar. I och för sig, min relation till flugor är nog mer hatkärlek då jag faktiskt tycker att de små krypen är lite söta, med sina små trattar till munnar. Att de dock kräks ut galla ur dessa trattar är en annan sak...

Försökte komma med i SVT:s nya fågeprogram idag, men det fanns ingen info om detta på hemsidan. Fan, vad roligt det är med trivia och frågesporter och sånt. När jag sitter och tittar på programmet kan jag ju svaret på nästan alla frågor. Men det blir väl en annan grej när man väl står där och på 10 sekunder ska återge något lustigt minne för en skojfrisk/stressad programledare.

Kände idag när jag loggade in på bloggkontot att det skulle bli kul att skriva. Det är ganska kul faktiskt. Så pass kul att jag ska bifoga bilden på mig från affischen till Det Kommunistiska Manifestet. Blev rätt stilig faktiskt. Ordet på stan är att jag ser ut som någon gammal serietidningsskurk eller nåt annat kitschigt, men det spelar ingen roll. Jag gillar bilden. Den kommer här:

Inte illa, va? Det är något strängt över bilden. Men också något annat. En sorg kanske. Kanske visar den på idealism förvandlad till totalitärism. Eller revolutionens vidriga övergång till reaktion. Eller bara ett klassfoto från ett högstadie för blivande diktatorer.

Det var allt för idag!

Puss och hej.

Flytt och förväntan.

2008-08-31T15:08:00.000-07:00

Sååå... Nu sitter jag alltså i min nya lya i Blackeberg och kurar skymning. Det har varit en strapatsrik helg med turbopackning m.m, men själva flytten gick förvånansvärt lätt. Det blev bara ett lass, som vi klämde in i Jannes gamla volvo kombi med släpvagn. Lägenheten gör mig ganska lugn, men vi får väl se om jag lyckas somna ikväll... Annars börjar vi VERKLIGEN närma oss premiär på Det Kommunistiska Manifestet. Det är faktiskt bara tre veckor kvar! Men jag tror ändå det är lugnt faktiskt. Vi är något fint på spåren, vågar jag påstå. Men, som sagt, vi får se. Den blir lite fragmentarisk, denna text. Mamma ska också flytta snart. Shit! Nu kommer en sammanfattning av den senaste tiden: EN TOTAL OMVÄLVNING!

Puss

Nu har det börjat!

2008-08-09T06:20:00.000-07:00

Go' vänner!
Nu har min praktik börjat och pågått i fem dagar. Jag var nervös som en liten koala första dagen, men kom in i grejen ganska fort. Än så länge har vi bara haft politiska diskussioner och allsång, men så sakteliga kommer vi nog att gå upp "på golvet" (som man säger) snart. Det svåra med Marxismen är att man alltid bara skrapar på ytan, i själva verket är det ett världshav av information och kunskap som är svår att nå. Det liknar genusvetenskap på det sättet, att jag är så låst av tankestrukturer och tankenormer att jag måste vränga ut-och-in på mig själv för att kunna tillgodogöra mig konkreta fakta och förslag på förändringar. Typ. Klart är i alla fall att vi, utan någon som helst tvekan, lever i en kapitalistisk värld. När man väl erkänt det för sig själv, kan man börja skrapa lite djupare. Wikipedia skriver följande om om kommunismen:

Kommunism (från franskan: communisme och ytterst av latin: communis, gemensam) är en benämning på flera närbesläktade idéer om att produktionsmedlen i ett samhälle bör vara gemensamt ägd. Inom marxismen är det också benämningen på det tillstånd i samhällsutvecklingen där klasserna och staten upplösts och produktionsresultatet fördelas åt alla efter behov.
Beteckningen kan också ses som en del av den bredare socialismen. Socialismen delade upp sig ca 1860-1880 i den socialdemokratiska grenen (Ferdinand Lassalle och Eduard Bernstein) där vägen till socialism skulle ske genom reformer i samarbete mellan de förtryckta och de förtryckande klasserna (av motståndarna även kallad revisionism); och den revolutionära grenen (Karl Marx, Friedrich Engels), där vägen till socialism skulle ske genom att de förtryckta klasserna tar makten genom en revolution, som förespråkas av kommunisterna. Den Frihetliga socialismen (främst företrädd av Michail Bakunin och Pjotr Krapotkin) förespråkade att vägen till socialism skulle ske att genom revolutionen avskaffa statsmakten.
Många[1][2] använder beteckningen kommunism om den ideologi som skapades av Vladimir Lenin och vidareutvecklades i olika riktningar av efterföljare som Lev Trotskij, Josef Stalin och Mao Zedong. Det förekommer också att länder som kallat sig socialistiska benämns kommuniststater eftersom de haft ett styrande kommunistparti. Detta är dock enligt den marxistiska och leninistiska terminologin en självmotsägelse, då den anser att staten är ett verktyg för klassförtryck. Enligt den marxistiska teorin mister staten sin funktion först när samhällsklasserna är upplösta. Därefter kan ett kommunistiskt samhälle som innebär ett stats- och klasslöst samhälle uppstå.
Andra väljer istället att betona kommunismen som en praktik, en så kallad "materiell rörelse". Kommunismen ses då inte som en ideologi utan som en tendens i klasskampen, ett uttryck för arbetarklassens kamp mot lönearbetet.

Det finns otroligt mycket mer information att hämta om kommunismen på Wikipedia. Om ni tycker det är svårt, så KOM och SE Det Kommunistiska Manifestet på Teater Tribunalen, premiär den 22/9!

Ha det!
Kram

Det var inte igår...

2008-07-22T10:53:00.000-07:00

Hallå!
Ja jävlar, vilken sommar jag haft. En ledighet utan dess like har jag bjudits på den senaste tiden. Det började med en strålande midsommarfest i skärgården (med kaskadspyor mitt i natten), via en fullkomligt genialt fantastisk inspirationsvecka på Öland, till en tvådagars superfest i Halmstad. Dessutom har jag hunnit läsa en del viktig litteratur inför hösten, läsa oviktig men skön litteratur, hänga med vänner, köpa goa grejer såsom skor och kläder, m.m.

Nu börjar jag dock se slutet på tunneln och om mindre än två veckor börjar min praktik. När jag skriver detta fylls min kropp av ångestpirr och förväntansskräck. Hur fan ska detta gå?

Jag byter ämne, då jag nu till bredden är fylld av skräck. Jag spelar extremt mycket internetfotboll och är hooked till 100%, det är de facto på väg att ta över mitt liv. Ajdå! Vad finns det mer att säga? Jo, sammanfattningsvis, jag närmar mig startgroparna och snart är det bara UP AND AWAY!!!

Puss

Ledigheten.

2008-06-09T04:14:00.001-07:00

Hej!
Nog är jag ledig alltid. Har varit det på riktigt i en dag nu. Som vanligt när jag är ledig, hör jag hur massa ouppklarade grejer i mina sinnen ropar långt bakom mig och är på väg att hinna ikapp. När de väl hunnit ikapp blir jag en vemodig jävel ett par dar, men när dom väl bökat in sig i själen min blir det mesta mycket bättre.

En sak måste dock sägas, det ÄR jävligt speciellt att komma tillbaka till Sthlm. Livet är så mycket större här, i GBG är det ju bara skolan. Här är det ALLT, inklusive skolan. En stress gör sig gällande, en press närvarar, men även en djup glädje och en självsäker världsvana.

Oformulerade tankar far genom skallen. När dom formulerat sig och framfört sina budskap återkommer jag...

Puss

Jag gör mig själv en tjänst...

2008-05-24T15:52:00.000-07:00

Hallå, hej hej.

Här sitter jag nu, mitt i natten, i mitt gamla pojkrum. Anlände till Stockholm för ett par timmar sedan, och hann precis se röstresultaten Eurovision Song Contest i Belgrad (Zagreb?). Nu ska jag snart lägga mig, men, hallå där, jag känner mig lite tom. Vad har hänt egentligen?

Jo, det ska jag berätta. I fredags avslutade vi ett tvåveckorsblock med Fero Veres. Temat var "action work", men vi sysslade mest med pjäsanalys. Den mannen är en levande legend, det känner man verkligen. Jag hade hört att det blir många bevingade ord när han börjar prata. Och mycket riktigt, när jag skulle skriva in de bästa citaten på datorn blev det fyra sidor citat! Ett tag tyckte jag kanske det var lite väl pratigt, men ju längre vi höll på, desto mer föll på plats. Nu är jag ruggigt glad och tacksam över att jag fick ha denna mästare...

Men sen då? Jo, det ska jag förtälja. På måndag är det kollationerinng på Teater Tribunalen. Det Kommunistiska Manifestet av Marx & Engels skall iscensättas på Hornsgatan. Jag är mycket nervös och undrar vad som skall ske. En massa frågor far igenom mitt huvud, här kommer några av dom:

Är jag redo för praktik?
Kommer jag behöva armbåga?
Hur blir min status som praktikant?
Kommer jag trivas i ensemblen?
Är jag tillräckligt intelligent/intellektuell?
Vad kommer min strävan vara?
Är jag ego eller altru?
Är jag passé redan innan jag börjat?
Klarar jag Stockholmsjargongen?
Var står jag politiskt EGENTLIGEN?

Som ni märker är det en hel del intressanta frågor som jag bearbetar i mitt stilla sinne just nu. Jag hoppas att åtminstone några av dom kommer besvaras inom kort ("inom kort" ska här läsas med mycket relativistiska glasögon).

Imorgon ska jag sjunga en Allan-visa på en liten bar som heter Berlin.

Jag kan också lägga till att min 27:e födelsedag inträffar på måndag. En slags symbolik i detta. Födas på nytt? Starten på något nytt? Osv.

Så. Nu har jag gjort mig själv en tjänst. Detta "prehistoriska" inlägg kan fungera som språngbräda/utvärderingsgrund/inlägg.

Allt gott, go' vän(ner)!

Puss

Sjuttionde inlägget

2008-05-09T07:58:00.000-07:00

Hej!

På ett sätt knyts nu scenskolesäcken ihop. Vi har bara två veckor kvar då vi ska ha det som på skolan kallas för action work. Igår hade vi våra två sista redovisningar på bunden text-blocket och idag utvärdering. Det kändes en smula vemodigt måste jag säga. Iwar är en klippa, han förtjänar ett överflöd av lovord.

Ikväll blir det lite av varje. Först ska jag se De Onda på GBGs Stadsteater och sen blir det någon form av utgång. Måste läsa pjäs i helgen också...fan. Aldrig riktigt ledig.

Blev jättestressad nu!

Puss

Vårvindar sturska

2008-05-01T13:45:00.001-07:00

Hallå!

Följande brev har aldrig landat på min dörrmatta eller nått min e-mail, men om så vore skulle många problem vara lösta:

Hej!

Jag heter Måns Dhermer (fi) och jag sitter på stol 95 i Sveriges Riksdag. Vi i Riksdagen beslöt enhälligt för att skänka medborgare Eric Gustav Xavier Stern, personnummer 810526-xxxx, 13 miljoner kronor (13000000 SEK) av ingen särskild anledning. Vi har inga specifika förbehåll på hur vi vill att pengarna ska spenderas, men vi ser helst att minst 20% av den totala summan spenderas på onödiga ting/dekadent leverne. Vi har även inrättat ett särskilt konto (med tilhörande kontokort) för dessa pengar, som dessutom låter dig hämta ut 40%/år i avkastning.

Om du väljer att icke ta emot dessa pengar, eller skänker dem till välgörande ändamål, kommer Sverige att stämma dig och yrka på fängelsestraff.

Inormation om konto m.m. har skickats till dig.

MVH
Måns Dhermer

Jo, visst är det banalt och ganska korkat att snickra ihop sådana här falska brev, men jag blev lite pirrig ändå...

I övrigt kan jag meddela att vi har bunden text med Iwar Wiklander just nu och att vi imorgon har vår andra av sex redovisningar. Allt för nu...

Puss

Ett evigt processande...

2008-04-15T13:44:00.000-07:00

Hallå eller?
Dom säger till mig att jag måste börja skriva processdagbok. Jag tänker "varför då? jag har ju bloggat här i flera år ju!". Men å andra sidan, i min processdagbok kan jag ju vara introvert och navelskådande och det är jag ju inte här. Nä, just det...

Vi har precis lagt filmandet och antagandet av nya studenter bakom oss, nu är det bunden text som gäller. Detta har vi med Iwar Wiklander, en legend av rang, och en riktigt bra pedagog. Jag ar bara inte så på, helt enkelt. Jag tänkte redogöra för mina känslor just nu i några rader blankvers. För er som vill veta mer om detta versmått kan jag hänvisa till http://www.wikipedia.com/ för vidare fakta:

Att lära saker som man inte vet
Är ganska kul i allmän enkelhet
Men när det är ett pedagogiskt krav
Då blir det kanske inte åka av
Man lär sig Shakespeares alla små tekniker
Exempelvis från målet ej man viker
Men jag ser hellre framåt, mot praktiken
För just nu är jag trött och rätt besviken
På skolan och det inrutade mönstret
Som hindrar mig att se fritt bakom fönstret
Mot vad som väntar fjärran nästa krön
Där borta väntar slitet nog sin lön?

Ungefär så kan jag sammanfatta hur det känns just nu. Jag känner att jag har så många brister att jag brister, för att fortsätta på Williams vis. Jag vill testa om jag överhuvudtaget KAN någonting. T.ex. det här med dialekter, min stockholmska är ju inte särskilt subtil. Överallt lurar en diftong eller ett felaktigt Ö- eller Ä-ljud! KÖR I LÄ, säger jag då och hoppas någon förstår mig. Fy fan, snart bär det av till Sveriges östkust. Ljuva tid!!! Något oförlöst slutar jag nu mitt inlägg för att låta sömnen göra sig gällande...

Allt gott, älskade vänner!

Kram
Eric

Radioflash

2008-03-30T04:39:00.001-07:00

Hej på er!

Idag är det söndag och jag har inte direkt någonting att göra, eller berätta! Så jag satte helt enkelt ihop ett radioprogram med presentation, jingel och två dumma intervjuver. Jag ger er: Radioflash...

Puss
Eric

Easter on tha west coast!

2008-03-15T09:11:00.000-07:00

Hallå eller!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Vet inte riktigt vad jag ska skriva. Är utvilad men ändå seg i kolan. Är inne i en mycket filmiskt period av mitt liv just nu. Jag har, under en veckas tid nu, varit inblandad i inte mindre än tre filmprojekt. Två kortfilmer och en långfilm. Har under eftermiddagen spelat in en scen i långfilmen där jag för en gångs skull var nöjd med det jag gjorde i det projektet. Det är så svårt att bara komma in på inspelningen, repa igenom scenen som hastigast och sedan börja filma. Självmedvetenhet och stelhet är bara förnamnen tycker jag. Men, idag var det lite bättre på dom punkterna anser undertecknad. Kommande dagar:

sön: inspelning
mån: skola
tis: inspelning
ons: inspelning + middag på landet
tor: återhämtning + hem till Sthlm!
PÅSK PÅSK PÅSK PÅSK PÅSK PÅSK

Fy fan, vad gött det ska bli att komma hem!!! Längtar som ett as!

Sedan återstår en termin med skoj. Måste meddela berörda parter
om praktiken också...

Puss
Eric

Post/Pre

2008-03-02T07:21:00.000-08:00

Hej!
Jag är medveten om att namnet på detta inlägg är en smula överpretentiöst, men icke desto
mindre sant. Jag befinner mig nu vid en milstolpe där Yat (as I know it) har nått sitt pedagogiska slut och där ett enormt filmblock tar över, och det redan imorgon. Det har hänt mycket sedan mitt senaste inlägg. Bl a har jag varit i Berlin och fröjdat mig i teater och öl. Det var väldigt trevligt och välbehövligt. Det betyder dock inte att allt Castorf rör vid blir guld, men inte heller att Berlinarna gör dålig teater. Tvärtom. Jag såg sjukt mycket bra teater där, allting verkar så tillåtande. Publiken älskar sin teater vare sig den "gör bort sig" eller inte. Lite mer så i detta elitistiska rike skulle vara önskvärt...

Som sagt, filmblocket kör igång imorgon. Sedan bunden text med Iwar Wiklander, sedan action work med skolans legend Frantisek Veres. Sedan...praktik! Vad fan ska jag välja? Jag vet vad jag vill och det är att helst inte behöva tänka på praktiken överhuvudtaget! Fan! Det är nu mitt strategiska överjag ska ta vid och lotsa mig genom en värld av borden och måsten och beslut! Men mitt överjag sover och hänvisar mig ingenstans. Lika bra att bida en smula och sedan se vad som händer.

Mycket händer, men det viktiga i detta nu är att alla mina långärmade tröjor är rena och att jag snart ska tillaga pasta med pesto, parmesan och lufttorkad skinka.

Ha det gott!

Kram
Eric

Liten krönika om val.

2008-01-31T08:21:00.000-08:00

Hej!

Det följande är mest till för att jag förstå hur saker och ting fungerar rumtom mig just nu....

Val
I mitt projekt får jag ju ta ställning till om huruvida det är ett skolprojekt eller en jobbgrej. Grunden till hela min idé var ett gäng frågeställningar om val jag gör utefter privata, professionella, sociala, etniska och könsmässiga förutsättningar. Det jag tror jag kan ha glömt bort i detta virrvarr av preferenser och ställningstaganden var publiken. Men frågan är om detta är till för dom? Det finns väl en anledning till att skolan kallar uppspelen för redovisningar och inte föreställningar.

Efter redovisningen idag var jag inte särskilt nöjd, jag tycker inte jag nådde ut till publiken med mig själv. Detta hamnar i smärre polemik med att publiken verkade vara nöjda med det dom sett.
Men, återigen.
Spelar det någon roll för mig om dom är nöjda så länge jag själv inte tycker att jag uppnått det jag sökte? Ja, visst fan gör det det! Faktum är att jag borde vara supernöjd med tanke på att jag satte mig själv på så hal is och sedan lyckades gå på den med viss friktion, om metaforen duger.

Under dagen har jag pendlat mellan att vara nöjd och missnöjd och allt baseras på mina projektioner på publiken. Jag projicerar, som jag och många andra brukar göra, min egen missnöjdhet på de stackars människor som berömmer mig. Det ska jag sluta med omedelbums.

Alltså.

Mitt projekt hade inget större publiktänk, utan var mer till för mig. Men publiken gillade det, tror jag. Jag bryr mig inte...jo, det gör jag nu, men inte i längden. Men dom gillade det, tror jag som sagt.

Great succes. Och en tankeställare. Och ett viss sting av missnöjdhet.

Skrivet direkt ur huvudet var detta och inte ett prosaiskt mästerverk!

Puss

Imorgon: Världspremiär.

2008-01-30T12:17:00.000-08:00

Hej på er!

Här sitter jag på min stol i mitt rum och är nervös. Imorgon ska Ensamheten i centrum visas för en offentlig publik för första gången. Jag har aldrig förr i mitt liv både skrivit och regisserat en pjäs och det känns helt sjukt läskigt att göra det. Kan inte skriva mer om det nu, fy fan va läskigt!

Nu ska jag se lite på Magnolia och sedan lägga mig i min säng...

Puss go'vänner!

Eric

Nr. 60 - Integritet kontra föränderlighet.

2008-01-19T07:18:00.000-08:00

Hejsan!

Jag är alldeles pirrig, det har hänt så mycket på sistone. Jag ska spela in film imorgon, jag ska spela in film i mars, jag ska till Berlin i februari och jag håller på med mitt egna projekt just nu. Mitt egna projekt heter i nuläget Ensamheten i Centrum och förändras hela tiden. Jag försöker åtminstone hela tiden ha min grundidé intakt. Men förändringarna känns inte jobbiga, det känns inte som att jag kompromissar med min integritet. Det är strida strömmar av inspirerad kreativitet som flödar...

Har precis blivit bjuden på baguett! Måste smälta den...

Puss

Har lite trist.

2008-01-12T04:13:00.000-08:00

Beepop!

Sitter här i Götet, det är lördag runt klockan 13 och jag har ganska så tråkigt. Jag har ätit frukost och diskat och surfat och snusat. Nu har jag tråkigt.

Min vän Fredrik blev idag antagen till Teaterhögskolan i Sthlm, och det fyller mig med en sådan värme att det spritter i kroppen. Slår man efter "någon som förtjänar att komma in" i en encyklopedi så är det onekligen en bild på den grabben!

Men han är i Sthlm och jag i Götet och har lite tråkigt. Testade att sjunga "Karl Nilsson" av Povel Ramel igår inför mitt egna projekt. Jag var, om jag ska va ärlig, lite skeptisk inför om det skulle gå hem eller inte. Men det gick verkligen hem, tror jag. Mycket kul. Mitt projekt blir nog lite spretigt. Det består ju av grejer som jag samlat på mig under flera flera år och tänkt att "det här ska jag göra någon gång". Det går liksom bra, ta i trä, ta i trä.

Försöker lista ut vad jag ska göra av denna dag. Jag är ju inte Elton John, jag kan ju inte ta på mig ett par solglasögon i playwood och dra till Bahamas sådär i ett kör. Jag är ganska fattig. Vi får se, kanske bibblan, kanske nåt annat.

Men jag är glad.

Puss
Eric

Vidare.

2008-01-10T03:41:00.000-08:00

Hej hej!

Jodå, tillbaka i Götet, vid min bärbara dator som kräver hårt tryck om man överhuvudtaget vill ha fram bokstaven K. Lite frustrerande, lägg sedan till att jag känner mig smulan förkyld också, med huvudvärk och den där speciella tröttheten.

Vi håller som bäst på med våra egna projekt i klassen nu, och jag vet inte riktigt hur det går. Det går ju onekligen framåt, jag är så gott som klar med mitt manus (en del kluriga övergångar kvar) och jag har pratat med herr Tavares i Stockholm angående arr och tonsättning m.m. Å andra sidan har jag just nu tvättstugan och är inte alls i skolan, vilket jag kanske borde. Men det är omöjligt att få tid på detta jävla bygge som är mitt hem.

Mitt projekt går under det, kanske något pretentiösa, arbetsnamnet "Ensamheten i centrum", men jag ber er att tolka namnet på fler sätt än dom kanske mest uppenbara. Jag utforskar...nä, skit i det ni, kom och kolla istället!

Jag vill slå ett slag för det ypperliga matstället Picadeli Salladsbar vid Coop på Avenyn. Det är fenomenalt gott och ohyggligt mättande. För 70 spänn kan man äta två måltider ur samma skål, så mycket får man.

Jag kan köra lite avslöjanden om projektet under de kommande veckorna för att öka "hypen".
Avslöjande 1: Also Spracht Zarathustra finns med på ett hörn...

....hm...spännande, va?

Allt för nu. Över och ut.

Puss
Eric

Bakåt<-->Framåt.

2008-01-05T04:31:00.000-08:00

Hej ni,

Och var glada, för här kommer mitt första inlägg 2008! Wowowowow! Jag tänkte först ge mig på en mindre sammanfattning, för att sedan jobba mig utåt/större.

Jag har haft ett klockrent jullov i många avseenden. Jag har fått slappna av en smula, ägna mig åt sånt som jag vill göra med mitt liv efter utbildningen. Jag har fått njuta av och med glada vänner. Jag har spexat, druckit, samtalat, gråtit, skrattat, spelat, sjungit, samordnat, softat, sovit, vilat upp, gjort mig redo och här är jag nu. Fast det är inte helt sant, jag känner mig inte riktigt fullständigt redo, men redo nog.

Sammanfattning 2007
Ett år som, mer än något annat år, bjudit på så ofantligt djupa dalar i relation till topparna. Mesta tiden av detta år spenderade jag på att vara en tjurskallig och sorgsen typ. Jag lät det ske. Jag gjorde ingenting, tänkte massa skit om ödet. Det var dumt. Lite får man faktiskt göra själv. Man måste leka med elden lite mer. Jag är sååå mycket lyckligare/gladare nu och det gläder mig verkligen att skriva! Nu kommer jag i punktform att nedteckna de händelser, personer och annat som ägde rum nådens år 2007 och som jag minns nu. Jag kommer inte värdera något av det, bara skriva. Ej kronologiskt:
Pedagogen Dee Cannon, pedagogen Marianne Dahlberg, lägenheten i Västra Frölunda, Kalle och Helenas gästfrihet, teaterhögskoleseminariet i Malmö, min skolas namnbyte, Teaterbiennalen i Örebro, Eskalators sommarturné, Paradisofestivalen, att bo tillsammans med Ellen Norlund, regissören/skådisen Lars-Magnus Larsson, självkännaren Göran Parkrud, slutet på förhållandet mellan mig och Moa, Susanna Helldéns inträde i klassen, höstlovets fantastiska karaktär, Mobile-etyder, Gunilla Röör, teaterhögskoleseminariet i Luleå, Håkon Liu, att ha en jul med mor, readings, klassen, alla vänner och ovänner. Detta var ett år jag alltid kommer minnas mycket av, även om det kanske inte uteslutande kommer vara glada minnen...

Hej 2008!

/Eric

Efter den värsta persen.

2007-12-25T15:19:00.000-08:00

Hej ni!

Nu har jag varit ledig ett par dagar och dessutom passat på att fira julafton med mor min. Så här sitter jag alltså på juldagsnatten och känner mig lite smått ensam och kanske lite nere också. Främst för att jag trodde att jag hade mer pengar än jag har. Men icke sa nicke. Stern kan inte hålla i slantar. Sen för att det ligger saker över mig jag måste ta itu med. En utvärdering på hela höstterminen jag inte hunnit med, fundera på mitt egna projekt m.m. Överhuvudtaget har jag stressen i mig och jag vet inte om jag kan släppa den riktigt. Sen är det emotionellt att komma hem för att det finns saker som hinner ifatt mig.

Imorgon måste jag vara social. Kanske tar itu med utvärderingen också.

Puss

Sådär mitt i natten.

2007-11-24T17:02:00.000-08:00

När jag börjar skriva detta är klockan 02:03 och jag sammanfattar min lördag som en blanning av frosseri och baksmälla. Jag är inte helt lycklig just nu och det beror väl på en hel del. Jag saknar Stockholm, jag saknar delar av det jag haft, jag känner mig rätt dassig och missanpassad på skolan och är väl lite höstdeppig i största allmänhet. Imorgon tänkte jag åka till skolan och plugga lite text. Vi har nämligen redovisning på våra mobile-etyder, som det heter. Mobile är en yat-term och namnet på hur man som människa (karaktär) reagerar när marken spricker under ens fötter, skulle man väl kunna säga. Det kan vara allt från blixtförälskelse till hot om våld eller ren sorg. De flesta rollerna i de flesta pjäserna har ju dessa ingredienser så det är därför vi gör ett specifikt block på detta tema. Vi har själva skrivit det vi gör och medverkar i varandras etyder. Det är kul men jag känner mig hämmad, plump, klyschig och förevisande. Så det gör ju det hela en smula svårare. I de andra ämnena är jag undvikande på det sätt jag blir när jag inte riktigt orkar ta itu med mig själv, men ibland glimmar det till och blir skitkul igen.
Efter redovisningarna vi ska ha nu i veckan drar filmblocket igång. Då ska vi ha Gunilla Röör. Det känns jäkligt spännande. Dessutom är det scenskoleseminarium, vilket alltid är en blandning av kul stunder och påklistrat sladder. Sen är startskottet för våra egna projekt. Hur ska det gå? Sen är det i alla fall jul och jag FÅR ÅKA HEM TILL STOCKHOLM!!! Fy fan, va fint!

Jag går åtminstone inte omkring i ett grått limbo, och det är ju skönt.

Klockan är 02:17 och jag är klar.

Ha't!

Eric

Jag fick lov.

2007-11-10T15:04:00.000-08:00

Hej allesammans!

Min lediga vecka i Sthlm börjar röra sig mot sitt slut och jag kan sammanfattningsvis meddela att det har varit en fullkomligt lysande vecka. Mycket nöjd. Jag är nörd, och kommer därför sammanfatta veckan i punktform. OBS! ICKE NÖDVÄNDIGTVIS I KRONOLOGISK ORDNING:

Jag såg Eskalettes på Allhuset i lördags och njöt i fulla drag. Jag kan också tillägga att även jag fick gå upp på scenen och "showa" lite. Jodå.
Jag såg Ebberöds Bank på Teater Tribunalen och blev förskräckt som aldrig förr. På scenen klarar jag våld, sex och provokationer i största allmänhet mycket bra, med sponsring GIVES ME THE CREEPS!
Jag har köpt lite kläder, linser OCH ett par nya glasögon! Dessutom har jag, i sprutform, fyllt på mitt TBE-vaccin.
Jag har gått på krogen. En gång spelades det teater på krogen, men då var jag i Cornelis-rummet på Mosebacke. Det var mycket trevligt!
Jag har varit på fest hos Emma T. Fruktansvärt trevligt.
På det personliga planet har det varit en smula tufft. Men även ljuvligt.
Jag har sett väldigt mycket film: Zodiac, De andras liv, amerikanska The Office säsong 2, Best In Show, Waiting for Guffman. Lite av Good Bye Lenin såg jag också.
Jag såg Slutspel av Beckett på Stadsteatern. Ulveson very good. Allt som allt very good.

Ni ser att jag har hunnit med en jävla massa. Imorgon är det Unga Tur-möte, sedan headar jag till GBG igen. Saknar Sthlm som ALDRIG FÖRR. Fyfan.

Men det är lugnt.

Ha't!
Eric

Blocks ände

2007-10-27T15:33:00.000-07:00

Hej på er!

Idag hade jag min sista redovisning i Strindbergblocket i skolan, där vi gjorde Första varningen och Leka med elden. Jag är faktiskt mycket nöjd med arbetet (vi har hållit på i åtta veckor) för det har känts kreativt hela vägen. Även om jag tvekar, tvivlar och frustrerar mig så har det alltid funnits en riktning, framåt.

Mycket bra.

Puss

Lite förändringar.

2007-10-11T01:04:00.000-07:00

Hej på dig, du!

Nu har det hänt grejer till höger och vänster. Jag har precis missat en lektion, så jag kan ju lika gärna skriva ner lite av det som skett:

* Jag är numera singel. Tråkigt men sant. Det hela tedde sig dock naturligt och vi båda ansåg nog att det var den bästa (läs enda) lösningen för tillfället. Man kan väl påstå att jag sörjer rätt mycket just nu, men att jag ändå känner mig underligt stark. Men det behövdes tid (och behövs fortfarande) för att bearbeta klart detta. Jag är inte så bra på att snacka känslor, men jag har haft några schyssta vänner omkring mig att ventilera med.

* Skolan rullar på med sitt extremt hektiskta schema. Vi är fortfarande inne i Strindbergblocket och det är riktigt roligt, faktiskt. Vår regissör är grym och klassen är jävligt bra. Själv jobbar jag med en riktigt jovialisk typ på scenen, vilket är ganska svårt. Det krävs mycket av mig rent energimässigt och det är sjukt svårt att uppnå gång efter gång. Jag faller gärna tillbaka i någon slags överdriven realism, som har den extremt påfallande likheten med lathet. Klurigt, men inte hopplöst.
Vi sjunger också, och det är svårare än någonsin. Jag är inne i någon slags utvecklingsfas och har nästan helt tappat fotfästet. Men det kommer nåt gott av det, i can feel it!

* Facebookträsket är mitt hem. Jag blir vän med folk från mellan- och högstadiet, från gymnasiet och en hel del annat. Jag spelar Jetman, jag stöttar massa Causes, jag har en mängd bilder av mig själv publicerade (typ 70 st.). Det är ett pseudoliv och ett metaliv. Kort sagt, det är ett bra supplement till mitt liv i den riktiga världen...

Annars fint.

Ha det gött!

Eric

Sonen talar.

2007-09-04T06:49:00.000-07:00

Hallå eller!

Nu har skolan börjat och jag sitter i den lilla "skrubben" utanför datasalen och skriver. Vi har nu kört igång med vårat Helt verk-block och det känns faktiskt jävligt roligt. Jag är med i Leka med elden där jag spelar Knut, i manus kallad Sonen. Vi har Lars-Magnus Larsson som regissör/pedagog och det känns underbart.

Det var det!

Ha det fint!

Kram
Eric

Nr. 50.

2007-08-29T04:24:00.000-07:00

Hej på er!

Nu jävlar är det inte långt kvar, inte ens ett dygn, innan jag kan kalla mig tvåa. Jag påbörjar mitt andra år i Göteborg vilket betyder att Paradiso för mig mer eller mindre är ett fint minne och ett avslutat kapitel. De första två dagarna ägnas åt lite myspysuppstart på skolan och nu på måndag kör vi igång på allvar.

Det ska göras Strindberg med oss. Jag vill inte vara fördömande och så, men hur ska vi på ett bra sätt förankra skolornas påkostade genusprojekt med dessa förutsättningar? Vi får se. Vi ska i alla fall sätta upp två av hans enaktare, nämligen Första varningen och Leka med elden. Det hela kommer att bli intressant, onekligen.

Annars känns det ganska bra att lämna Stockholm, både jag och Moa är ju närmast professorer i ämnet Distansförhållanden nu, så det ska nog gå bra...

Imorgon går tågen, sen får vi se i fall allt går som på räls.

Ha det!

Kram
Eric

Parsifal is no more.

2007-08-19T03:49:00.000-07:00

Hej!

Då var det slut, nu kan jag lägga ännu än roll på mitt CV och andas ut. Parsifal spelade 17 gånger och hade i snitt över 90% beläggning, vilket känns underbart. Eller, för att använda en floskel, kritikerna kanske inte tyckte vi var bäst men publiken svek inte!

Ikväll ska vi plocka ner en bissarrt stor och otymplig gradäng (portabel läktare) och forsla till Scenskolan. Men det är lugnt, jag är oerhört glad och lättad över att det är över, även om jag känner ett rätt rejält sting av sentimentalitet och separationsångest...

Snart bär det iväg till Götet igen för ett FETT spännande år med teaterhögskolerelaterade ämnen.

Ha det toppen, go' vänner!

Eric

Lustans olidliga trötthet.

2007-08-01T05:30:00.000-07:00

Hej!

Lägesrapport:

Parsifal?
Jo tack, det går bra och vi spelar för fullt. Tröttheten är total, men det är också sjukt kul att få vara med i detta fantastiska gäng. Ikväll gör vi vår nionde föreställning och är därmed halvvägs...
Eskalator?
Även där fullt upp. Vi har turnérat ett antal vändor nu och det tar på krafterna. I princip kan man säga att så fort vi spelat i en stad åker vi lååångväga för att spela igen. Logiskt, i och med att det är en turné, men fortfarande sjukt jobbigt.
Annars?
Jag och Moa har all tid i världen för allt annat än varandra. Hon är festivalgeneral och jag (se ovan) har mycket jag med. Men snart blir det bättre...

Kram

Eric

Efter premiären

2007-07-24T02:57:00.000-07:00

Hej!

Så, nu har vi haft premiär på Parsifal och det gick väl. Recensenterna var väl inte lika eniga i sitt rosande som de var förra året, men dom flesta (de som man bryr sig om) tyckte om det. Den minst nöjda var väl Haglund från City som tyckte att det blev larvigt...

Annars är allt ganska bra. Börjar så sakteliga tänka på skolstart nu, det är int särskilt långt kvar.

Ha det toppen!

Eric

2 x Deutchland

2007-06-21T02:30:00.000-07:00

Hej!

Vilka dessa är? Jo, det ska jag be att få tala om. Mannen till vänster är en tysk, smått nazistisk, operakompositör vid namn Richard Wagner. Denne man skrev många operor, däribland Parsifal, med bra musik och mindre bra libretton. Vi i Unga Tur ska denna sommar sätta upp Parsifal och jag ska spela den onde trollkarlen Klingsor, vilken bilden till höger föreställer. Det hela ska bli mycket spännande och jag hoppas att ni kommer och tittar. Premiär har vi den 21 juli. Förutom vår premiär är denna dag även startskottet för den största scenkonstfestivalen för oetablerade teaterutövare i mannanminne. Den pågår i över en månad och avslutas den 1 september i pompa och ståt. Väl bekomme. Gå in på Unga Turs hemsida för mer info.

Annars är allt stressigt men bra!

Puss

Back in town!

2007-06-04T08:52:00.000-07:00

Nu är jag tillbaka i Stockholm igen! Jag ska tillbringa tre månader i min hemstad och det känns fulkomligt lysande fantastiskt! Just nu sitter jag hos min mor med ett glas läsk i handen och en kioskvältarpocket i handen! Moa kommer hem ikväll och bara det är ju det bästa som kan hända en nyss hemkommen tvångs-Göteborgare! Nu över till TV-program:

Have you ever seen through a whole episode of:
[ ] the simple life.
[x] family guy.
[x] saturday night live.
[x] that 70s show.
[ ] degrassi.
[ ] america's next top model.
[ ] spongebob
[ ] the surreal life.
[x] american idol.
[ ] house.
[x] grey's anatomy.
[ ] malcolm in the middle.
[x] the real world.
[x] gilmore girls.
[x] the oc.
[ ] everwood.
[ ] love the 70s, 80s, 90s.
[x] er.
[ ] instant star.
[ ] the wiggles.
[ ] laguna beach.
[ ] the apprentice.
[ ] the soup.
[ ] date my mom.
[x] sex and the city.
[x] 24.
[ ] lost.
[x] prison break.
[x] desperate housewives.
[x] the simpsons.
[x] the sopranos.
[x] my name is earl.
[x] friends.
[x] the office.
[x] will & grace.
[x] seinfeld.
[ ] zoey101.
[ ] pimp my ride
[x] saved by the bell.
[ ] sonotorious.
[ ] punk'd.
[ ] boy meets world.

Lite amerikansk blev det ju allt, men det kunde vara mycket mycket värre.

Återkommer!

Ha't!
Eric

Ledig

2007-05-17T06:08:00.000-07:00

Hallå!

Kan ni tänka er, jag sitter här och känner mig lite bitter. Skitsamma varför, men pengar spelar in. Har i alla fall ledigt och ska spela en del med Eskalator i helgen och på söndag firar jag och Moa ofattbara TRE år tillsammans! Det är ju galet, men det är helt rätt å andra sidan så man ska väl inte klaga.

Sommaren för Stern:

Moa
Unga Tur
Eskalator
Umgås med bisarrt många vänner
Alkoholen
En känsla av sommar
Vila inför tvåan på skolan
Se teater
Se musik
Bada
Sola
Älska min hemstad

Schemat är packat till den milda grad, men innan jag ens nått dit ska jag:

Avsluta nuvarande studier
Ordna utspark och andra traditioner
Städa, packa och flytta
Ändra adress
Ta adjö så det räcker och blir över

Så att visst är det en hel del som ska göras. Men för första gången på länge känner jag att det ska bli jävligt roligt, tamejfan.

Ha't!

Puss

Sthlm nästa

2007-05-04T09:27:00.000-07:00

Nu är det dom sista klämtande veckorna innan sommarlovet och det händer en hel del. Bl a medverkar jag - förutom i ett sångprojekt - i vår klass första dramatiska arbete. Premiär för mina projekt blir nu på onsdag (9/5). Det blir grymt.

Ha det fint!

Kram
Eric

41:a posten

2007-04-24T07:34:00.000-07:00

Tjaba tjena hallå!

Nu är det snart valborg och jag sitter i skolan och pöser. Har precis inte gjort någonting men i morse repade jag och Sanna med Marianne, och det gick finfint. Bara det att jag måste lära mig en jävla massa text.

Saknar Moa som fan, dock. Göteborg och jag går inte sådär jättebra ihop även om jag älskar skolan. Men jag har liksom inget liv i övrigt känns det som. Har en ostädat lya (med jävligt bra internet iofs), jag sover inte toppen och det är i vanlig ordning en hel del flackande mellan städer.

Appropå det, i helgen har Eskalator sin releasefest på Sodra Bar i Sthlm och det kommer bli grymt. Dessutom har Unga Turs filmprojekt Orion galapremiär på valborg så kom gärna dit. Vidare spelar Eskalator på Café Edenborg på 1 majaftonen.

Ha det toppen!

Puss

Lite i svacka

2007-04-12T05:58:00.000-07:00

Tjaba!

Sitter i skolan och har inte så värst mycket att göra. I morse hade vi den sista sånglektionen för terminen, och denna veckan är det sista normala också. Nästa vecka är det antagningsprov och sedan är det parscensblock och akrobatik och massa annat.

Har varit i en smärre vårdeppression på sistone som har fått mig att tvivla på det mesta, såväl "proffessionellt" och privat. Det är så jävla lätt att tappa fotfästet. Man tar saker och känslor för givna och sen lurar dom en genom att försvinna, för att sedan komma tillbaka och sedan försvinna och komma tillbaka, allt i en ond cirkel som jag inte blir klok på. Hur som helst, jag blir en grubblare och inte världens roligaste person att umgås med, tror jag.

Nu när jag skriver känns det dock helt okej, allt verkar handla om tankemönster. Någonstans.

Det var bara det!

Kram
Eric

I väntan på torktumlaren.

2007-03-15T14:22:00.000-07:00

Hallå, tjena, hej!

Jag sitter i min lägenhet och småfryser, men skriver till er ändå. Just nu har jag tvättstugan och ska strax gå ner för sista gången this time.

Sjukt mycket i skolan, återigen med ett stort inslag av grävande i lé själ. Vi hade en period med hederlig karaktärsanalys (Yat) men är åter tillbaka på utbildningens andra ben; metodimprovisationen. Vår utbildningsledare, tillika terapeut, har sessions med oss en gång i veckan så jag har verkligen fått ljuploda. Exiting and new.

Mycket stress också. Jag flänger mellan storstäder mest hela tiden. På torsdag drar jag upp till Sthlm för en rejält (allt är relativt) avlönad spelning med Eskalator. Sen direkt ner igen för ett annat avlönat jobb med några i klassen. Jag har också nyligen varit i hufvudstaden för ett avlönat jobb inom reklambranchen...

Det blir en del och nu känns det en smula övermäktigt. Kommer bli svårt att somna denna natt.

Annars ok.

Ha't.

Eric

Första dagen i mars.

2007-03-01T05:39:00.000-08:00

Faktum är att jag redan igår skrev en blogg här, men av någon vidrig anledning försvann det jag skrivit och likaså min inspiration. Nu gör jag ett nytt försök att delge den senaste tidens händelser.

I helgen var jag nere i Malmö på scenskoleseminarium och hade en ganska behagligt tid där. Dock var lokalerna på skolan så fruktansvärt laddade för mig efter att, två år i rad, spruckit under de sk "workshop-veckorna" där. Trots att jag inte längre var någon sökande där kändes det hela en smula sällsamt. Helgen gick alltså upp på att hålla en del seminaria, bl a om genusfrågorna. Diskussionen var intressant, men i vanlig ordning tenderar det hela att stanna på ett teoretiskt plan. Nu har i och för sig skolorna fått en jävla massa pengar så praktisk tillämpning borde inte ligga långt borta. Vi hade också en diskussion om hur skådespelare skapar sina egna arbetstillfällen vilket känns otroligt aktuellt i dessa vidrigt djupblåa dagar. Lektioner hade vi också; i drömimpro, Michael Tjechov-övningar och akrobatik. Mycket bra. Vidare söp vi som små svin nätterna igenom. Jag blev lite surfull och kunde inte riktigt foga mig till alla A-människor som trots allt går på dessa skolor. Men på det hela taget var det en givande och rolig helg.

Just nu är jag inlindad i rutiner och scheman och tycker att det är ganska skönt. Imorgon kommer min älskade Moa. Det ska bli underbart!!!

Håll för övrigt utkik efter Eskalators nya platta som kommer snart, när som helst.

Ha det fint!

Kram

Senare under vintern

2007-02-17T06:01:00.000-08:00

Hej!

Nu har det gått ett tag sedan skrev senast. Det har hunnit hända en del på den här tiden. Jag har haft min första antagningsprocess av nya studenter inför höstern. Det är jävligt roligt.

Är i Sthlm.

Hinner inte mer.

Puss

Från förr...

2007-01-20T07:58:00.000-08:00

Det här var något jag brukade göra när jag fortfarande skrev dagbok på Skunk. Man kopierar ett frågeformulär och svarar på frågorna. Är i Sthlm för övrigt, känns jävligt grymt.

10 favoriter:
färg: röd
mat: italienskt.
artist: Magic Numbers.
film: Eternal Sunshine...
bok: Den Svarta Boken.
sport: Fotboll.
årstid: Sommar.
veckodag: Fredag.
glassmak: Hallon.
tid på dan: Kvällen.
9 nuvarande:
humör: Trött.
smak: Snus.
kläder: Dressmannbyxor och HM-tröja.
skrivbordsbild: Moa.
nagelfärg: Det naturen gav mig.
omgivning: Hos mor.
störigheter: Att min träningsverk är utan dess like.
tankar: "Vad det ska bli gott med chips!"
8 första:
bästa vän: Anders.
screen name: fnorcas.
djur: Ökenråttorna Magnus & Klara.
piercing: Nej.
kärlek: Ellinor.
musik: KLF.
7 senaste:
cigarett: Vid typ halv fem.
mat: Pasta med zucchini.
dryck: Juice.
kyss: När jag och Moa sågs idag.
cd spelad: Stevie Wonder.
tv program sett: Nån Oscarsnominerad dokumentär.
6 har du nånsin:
datat någon av dina bästa vänner: Nej.
brytit mot lagen: Ja.
blivit arresterad: Ja.
nakenbadat: Ja.
varit på tv: Ja.
kysst någon du inte kände: Ja.
4 saker:
du gjorde i igår kväll: hade lite party på skolan, åt indiskt, spelade piano, ställde alarm.
du gör när du är uttråkad: Internet, musik, telefon, sunkar.
3 personer du vill se ut som: Al Pacino, Marlon Brando, Babar.
2 val: svart eller vitt: Svart.
varmt eller kallt: Varmt.
1 önskan: Att jag och min älskade ska kunna vara tillsammans på något sätt.

Där har ni det.

Ha det.

Kram

Sista dagen på Kungsbackagatan...

2007-01-13T09:44:00.000-08:00

Nu flyttar jag!

Efter en höst på Kungsbackagatan flyttar jag. Jag har haft det trevligt, men jag vill sänka min hyra och testa att bo själv efter år av kollektiv och samboende. Fast självklart vill jag mest av allt bo med Moa.

Jag har precis gjort en idog flyttstädning så att den nye hyresgästen ska trivas. Nu är jag helt slut och vill egentligen bara sova. Imorgon klockan 11 går lasset hem till Kalle i klassen som jag ska bo hos två veckor, det ska bli jävligt kul. Men sen bor jag själv. Spännande.

Även mitt bloggkonto har flyttat. Men det märker inte ni av, bara jag.

Ha't!

Eric

En gammal video...

2007-01-11T11:35:00.000-08:00

Hej på er!

Årets första inlägg. Jag är tillbaka i GBG efter drygt tre veckor i STHLM. Jag hade det verkligen toppen däruppe och nu saknar jag Moa så att det är helt sjukt. Dock händer det spännande grejer i skolan nu. Vi jobbar med en pedagog från Royal Academy of Dramatic Arts (RADA) i London som heter Dee Cannon. Hon är grymt hård och verkar vara lika bra (som hon är hård).

Under min tid i Hufvudstaden spelade jag också in en sprillans ny skiva med Eskalator. Den verkar bli så jävla bra att jag nu publicerar en gammal video som vi gjorde för snart två år sedan. Videon är regisserad av När & Fjärrans Vigor Sörman. Copyright skivbolaget Snyting. Håll tillgodo:

Rocksteady bil

Djur

2006-12-27T05:23:00.000-08:00

Jag har skapat ett djur tillsammans med Moa. Dess latinska namn är Hippografus Vassilius, men kallas på svenska Langobardisk fjällhund. Den lever ensam i bergen förutom när den besöker tätorter på jakt efter godsaker. Honorna får barn en gång var femte år och kullarna består av 7-17 valpar. Liksom hos människor skiftar hårfärg från individ till individ . Pälsen är dock alltid blå.

Da'n

2006-12-24T01:40:00.000-08:00

Där sitter ni alla med era näpna julfejjor... Man kan se era ögon glimma som fan.

God jul

Ursäkta dröjsmålet, men...

2006-11-29T07:17:00.000-08:00

Jag har verkligen haft sjukt mycket att stå i, på alla plan. Den stora allsmäktiga gåtan och begreppet Yat håller så sakteliga på att benas ut. Vår lärare har, mycket pedagogiskt, liknat detta mycket komplicerade förhållningssätt vid ett träd. Jag älskar att få bita i svåra bitar och detta är tamefan ingen dans på rosor, så jag trivs bra. Den 15 december återinträder jag Stockholm under en längre tid. Det blir la gôtt!

Ha det!

Insats

2006-11-06T10:00:00.000-08:00

...(paus)Are you tense when you sense there's a storm in the air...

Nu har jag ledig en vecka och njuter i fulla drag av hufvudstadten. Måste iväg.

Ha det!

OSV.

2006-10-29T13:15:00.000-08:00

Nu har vi redan haft tre block, eller snarare ett block och två olika intensivveckor. Sen vi slutade med Alexander har vi haft en vecka tal med Bertil och en vecka intensiv teatehistoria med olika experter inom respektive område. Det var intressant, men nu fortsätter vi med historieberätteri som ska mynna ut i tre redovisningar på Gunnebo slott utanför Göteborg.

Annars kan jag meddela eder om attt min kära flickvän just anlänt till Rom och att hon verkar gilla läget, som Ledin kanske skulle ha sagt.

Ha det!

Puss

Vidare...

2006-10-13T12:56:00.000-07:00

Så var det första blocket på skolan klart. Det känns skönt och vemodigt. Igår var redovisningarna och de kändes sådär, mycket kunde gått betydligt bättre. Vissa grejer var jag dock faktiskt ganska nöjd med. Utvärderingen idag handlade om gamla tillkortakommanden hos mig, och nya. Måste ändå medge att det är jävligt spännande, det här. Så här mycket har jag inte lärt mig på den här korta tiden förut...

Ha det!

Kram

Blockände 1

2006-10-10T13:03:00.000-07:00

Hej!

Nu börjar det första blocket nå sitt slut och redovisningen är nu på torsdag. Känslorna inför att lämna läraren, musikalklassen (som vi jobbat tillsammans med) och den grundläggande skådespelarträningen är blandade. Vemodigt, för det började just bli stimulerande och intressant. Skönt, för det har tärt ordentligt på egot.

I övrigt är jag jag jävligt pank, men det får gå! På lördag är det inspark, och jag vetefan vad som kommer hända då! Hoppas bara det blir kul.

Ha det fint!

Puss

Hallå eller? En lördag.

2006-09-30T08:12:00.000-07:00

För det första: jag vet att jag borde ha mer bilder i bloggen, fö det blir ju så jävla tråkigt när det bara är text, men å andra sidan känns det kasst att bara ha bilder för bildernas skull.

Detta är min första ensamma lördag sedan jag flyttade till detta vindpiskade kustbygge som är Göteborg, och vädret visar sitt direkta ogillande inför detta. Regnet öser och jag kurar ihop mig vid datorn med nerdragna persienner och betraktar datorns skärm med den skräpfyllda gräsänklingslyan i periferierna. Ingen värdering i detta, men...

Denna vecka har varit ordentligt hård och stress börjar göra sig påmind. Öppen lektion/redovisning om inte ens två veckor. Jag känner mig lite efter de andra när det gäller jonglering, balans och föremålsetyder (du ska vara et föremål, det går inte att visa/markera ett föremål). Stanislavskij och jag är inte bästa vänner. Men djur, koncentrationsövningar och koordination går rätt så bra faktiskt, enligt mig i alla fall.

Sedan har vi rörelse också och jag försöker få igång min underkropp som tydliken inte har samma kroppsliga artikulation som överkroppen.

I röst försöker jag få ner rösten som hittills i stor utsträckning har haft sitt säte i bröstkorgen, trots att jag har varit medveten om magstödets ojämförbara förträfflighet i snart tio år. Det går dock framåt ganska fort.

På sånglektionerna har mitt nyvunna tenorego drivit mig till att sjunga Till havs. Inte lätt, men jävligt roligt. Min kroppshydda gör mig till Jussi Björlings perfekte arvtagare.

Annars tutar allt på. Jag älskar Moa i vanlig ordning.

Ha det bra!

Puss

Jag vet, jag vet

2006-09-23T01:52:00.000-07:00

Jag är verkligen inget vidare på att uppdatera min blogg periodvis, ska jobba på det. Men utan att skylla ifrån mig kan jag villigt erkänna att det är sjukt mycket på gång i skolan. Första veckorna är de mest intensiva för att man verkligen ska komma igång. Bara så ni vet...

Men idag ska jag njuta i stora drag över min älskade är här och vi ska se vad helgen har att erbjuda!

Kram

Skolan tutar på...

2006-09-13T02:33:00.000-07:00

Idag har jag typ min första slappa dag, bara ett fyspass på morgonen och inget mer. Jag sitter just nu i ett litet bås på skolan där det finns dator och telefon.

Jag har precis talat med Försäkringskassan som gjort stela byrokratiska kullerbytor och kommit fram till att jag inte skickat in de papper som jag skickat in. Vidare påstod kvinnan jag talade med och har talat med två gånger förr att hon aldrig talat med mig. Superblock alltså. Försäkringskassan funkar inget vidare men om Alliansen vinner blir det ännu värre.

Jag lade alla mina röster på Vänsterpartiet och representerar inte längre en majoritet av Sveriges unga befolkning, utan tvärtom.

Jag är jävligt trött men ikväll blir det knytkalas med elever på scenområdet så det ska bli jävligt gôtt, som man säger här. Vidare kommer Moa hit på fredag och tillsammans tillbringar vi min första helg i Göteborg. Grymt!

Ha det!

Kram

Och jag fortsätter...

2006-09-06T02:49:00.000-07:00

Detta är er ödmjuke bloggare första dagen på skolan. Nu har vi kört igång på riktigt och det är både roligt och tufft ocj jobbigt. Det är onekligen frustrerande när lärarnas fokus riktas mot det man är sämst på, men det är det som gör susen i det långa loppet.

Vidare känner jag mig febrig och hoppas att det går över.

Återkommer.

Puss

40:40

2006-09-04T12:28:00.000-07:00

I 40 minuter och 40 sekunder pratade jag med min flickvän Moa alldeles nyss. Fantastiskt!

Nu har alltså andra veckan av min utbildning påbörjats och vi har haft grundläggande skådespelargestaltning med en ryskättad man vid namn Alexander Nordström. Det är klassisk teaterträning och det är otroligt roligt och göra det. Imorgon har vi fysisk gestaltning. Det kommer bli grymt.

Ha det allesammans!

Kram

Nu har det alltså börjat...

2006-08-29T12:45:00.000-07:00

Här kommer min första rapport efter det att jag påbörjat min utbildning i Götet. Igår var jag så trött att jag inte ens kunde trycka ner tangenterna. Alltså:

Det första som hände var att vi - och med vi menar jag skådespelarlinjen, musikallinjen, operalinjen, musikerlinjen och musikpedagoglinjen - blev välkomnade av utbildningsledarna för dessa linjer. Efter det fick vi bl a dansa Sydafrikansk stöveldans, lyssna på föredrag med Astrid Assefa, repa schlagerlåtar inför fredagens melodifestival (även kallad SMASK) och i största allmänhet hänga med klasskamraterna.
Idag har vi repat mer inför SMASK, dansat mer stöveldans, haft dataintroduktion, haft en helt sjuk men häftig ljud- och musiklektion med Derek Barnes, och hängt med klasskamraterna.

Imorgon ska vi sjunga för varandra (detta kom som överraskning för oss alla idag!) samt åka till Brännö och gå på Värdshus där. Hur schysst som helst.

Orkar inte skriva mer nu. Det är säkert sjukt mycketstavfel, men jag är helt slut.

Hej då!

Det 20e inlägget!

2006-08-27T12:27:00.000-07:00

Ja, nu sitter jag alltså här i mitt studentrum i Göteborg och har just lyckats med att ansluta mig till internet trådlöst. Imorgon börjar skolan och jag har precis satt fast ett nytt lås på cykeln och lagt in alla mina kläder i garderoben.

Jag och Moa sa adjö vid stationen i Stockholm och det kvalar lätt in bland det värsta jag varit med om på mycket länge. Vi ses ju redan på fredag men det känns så fruktansvärt sorgligt att inte kunna bo ihop som vi gjort sedan ca 1½ år tillbaka.

Vidare börjar jag alltså imorgon klockan 10 i konsertsalen i Artisten-huset i Göteborg. Spännande! Har dock inte hunnit förlika mig med tanken för 5 öre.

Återkommer. Var så säkra.

Eric

Elfte timman

2006-08-26T02:37:00.000-07:00

Detta hade varit mitt självporträtt om jag hade sysslat med popkonst.

Imorgon bär det av till fucking GBG och på på måndag är jag student. Inget mer att rapportera.

Hej då.

Ytterligare händelser

2006-08-22T02:57:00.000-07:00

Här kommer för övrigt en liten version på bilden jag ville skicka upp igår...

Jag tänkte berätta att det hände en sjukt konstig grej när vi spelade Näktergalen förra onsdagen eller torsdagen, kommer inte riktigt ihåg. Hursomhelst. När jag i början av pjäsen gör min entre som en mycket ond guldsmedsgesäll från Nürnberg upptäcker jag att någon i publiken sitter och pratar, oavbrutet. Jag försöker att med humoristiska och subtila knep få personen att tystna men utan att lyckas. Efer en stund förstår vi på scenen att det rör sig om en pundare som tagit sig in från torget. Carina, som spelar Luther, säger plötsligt i rollen som barn att han ska vara tyst. När han då inte lyssnar utan försöker gå upp på scenen och ta min för rollen medhavda ketchup tröttnar jag totalt. Jag bryter föreställningen och skriker flera gånger "Gå ut!", "Försvinn" och andra liknande tillmälen. Till slut kommer regissören Nisse ner och föser milt och trevligt ut pundaren. Under resten av föreställningen hade jag dåligt samvete och kände mig elak och dum. Men vafan ska man göra? Grymt jobbigt...

För övrigt så funkar nu åter mitt trådlösa internet! Jippie!

Ha det!

Man vill ju inte skryta, men...

2006-08-21T09:15:00.000-07:00

Det verkar inte gå att ladda upp bilder men följande text äro fantastisk:

Kritikersuccé för UngaTur och Näktergalen i Wittenberg!

Svenska Dagbladet (Lars Ring):
"Vansinnigt roligt medMartin Luther på Unga Tur""Unga Tur går från klarhet till klarhet. Det som börjat som amatörteater har nu blivit en konstnärligt avancerad gruppteater. Kärrtorp brinner. (...) Kurfursten av Sachsen gestaltas av Eric Stern som en behagsjuk diva, obetalbart underbar som parodi på depraverad maktutövning. "

Stockholm City (Birgitta Haglund) 4 av 5 glober:
"Vilken lustkänsla och fräckhet Unga Tur ändå förmedlar, man bara smälter. (...) Eric Sterns uppblåsta, fjolliga Kurfurste är oförglömlig."

Dagens Nyheter (Ingegärd Waaranperä):"Unga Tur gör en ohejdbar och oemotståndlig föreställning av Strindbergs pjäs om Martin Luther.""Unga Tur gör det igen" "...och inte minst en pervers adelsman - Eric Stern, fräck, fetlagd och totalt oemotståndlig som kurfursten av Sachsen."

Expressen (Margareta Sörensson):"Regissören Nils Poletti har styrt ett verktroget projekt över ett skummande hav av infall, idéer och färgrikt skådespeleri. Roligt, intressant, livfullt.""Moment i Gubbängen har fått en friskus som konkurrent i Kärrtorp, och teaterkonsten ser ut att må prima i Stockholms förorter."

När jag läser såna här grejer om mig själv sprider sig hybrisen likt en parasit i kroppen och jag vet knappt var jag ska ta vägen. Vi har gjort det igen! Vi är ingen dagsslända som dör ut, vi fortsätter att entusiasmera med entusiasm. Det är fantastiskt!

Sex dagar kvar till scenskoledebut!

Puss

Tre dagar kvar...

2006-08-08T03:15:00.000-07:00

Kan inte hjälpas, det är oåterkallerligt. Snart smäller det...

No more...

2006-07-28T03:07:00.000-07:00

Helgen som kommer blir den sista för mig någonsin på Connex. I typ tre år har jag varannan helg kört deras tåg på SLs begäran. Men denna helg blir som sagt den sista. Jag tycker att det har varit helt ok att köra dessa tåg, men mitt förakt mot Connex och dess högsta ledning är och förblir konstant.

För övrigt närmar sig nu premiären och jag manar alla er som kan att komma och titta. Information om speldatum och hur du bokar biljetter hittar du här.

PS. Prick en månad kvar till min Teaterhögskoledebut! DS.

Korz und Tvaerz

2006-07-22T03:22:00.000-07:00

Hallå!

Nu börjar det alltså närma sig premiär för Näktergalen i Wittenberg och nervositeten i ensemblen har höjts upp ett snäpp. Jag har upptäckt att det är fantastiskt roligt att göra korsord. Det finns ett jättebra program för att göra korsord, men jag lyckades ordna så att det inte längre går att använda på min dator, mitt dumma nöt. Men jag och lite annat folk han dock göra ett korsord värt att vara stolt över innan programmet gick sönder. Ni får ovan se ett litet smakprov på hur det blev. Men hela korsordet får ni se först den 11 augusti, dvs på premiärdagen.

Hej då!

Open Stage

2006-07-12T05:16:00.001-07:00

Gott folk, gott folk. Jag sitter nu på Unga Turs kontor och bidar min tid inför kvällens teatersport. Det hela ska bli kul och blir säkerligen också mycket underhållande (tag i trä). Tills dess ska jag troligen hjälpa till med inköp och annat. Jag är tydligen luguber till fullo numera och det kan inte hjälpas, då det främjar min konstnärssjäl. Annars leker livet.

Hej hej.

Poster

2006-07-07T02:15:00.000-07:00

Idag låter jag bilden tala för sig själv... Väl att märka dock, är att speltider och sådant kan vara av intresse för DIG om du vill se detta fantastiska epos över Martinus Lutheris. Väl bekomme!

Tankar

2006-07-02T14:38:00.000-07:00

Nu sitter jag framför datorn och skriver. Det är söndag och jag har jobbat hela dagen. Dessutom har jag både hunnit med att äta middag på restaurang med mor och med att träffa min vän och överlämna några DVD-skivor innan han åker till Kambodja i tre månader och sedan till Umeå i tre månader (!). Min tjej är i Jämtland med sin familj och kommer på onsdagen. Lampan i vardagsrummet har gått sönder så jag sitter i något slags halvmörker. Bakom mig visar TV-apparaten reklam och värmen i rummet är högst påtaglig.

Jag har precis varit i Göteborg och skrivit på kontrakt på mitt studentrum. Vidare har jag hängt med blivande skolkamrater och haft en riktig superdag på Liseberg tillsammans med Moa. Det kändes ganska bra att vara där, men magen pirrade nåt fruktansvärt varje kväll när vi skulle sova. Det är onekligen en stor förändring på gång, och det är inte fullt så charmigt som jag trodde det skulle vara. Jaja...

Imorgon ska jag dansa med Unga Tur, det ska bli kul. Sen är det tisdag och sen kommer äntligen Moa hem! Jag längtar så.

Det knyter väl ihop säcken för denna gång.

Tja!

Utbildning

2006-06-25T11:39:00.000-07:00

Detta är ingången till den skola jag ska gå på under minst tre år. Belägen på "gatan" Fågelsången ligger den i ett hus som heter Artisten och ligger bakom Götaplatsen i centrala Göteborg. Imorgon ska jag och Moa åka till Götet för att kolla läget och kolla upp en lägenhet. Förutom det ska vi till Liseberg vilket jag ser helt sjukt mycket fram emot. Vidare ska vi försöka hänga med blivande skolkamrater. Om ni tittar in genom dörren på bilden kan ni se att det är stora fräscha ytor därinne. Det är ju skönt. Men att flytta från den stad jag bott i hela livet är stort och det är inte helt lätt. Lite nervöst att liksom "tvingas" in i en ny fas i livet. Men först och främst en liten resa imorgon. Ska bli jävligt kul.

Allt för idag.

Hej då!

Sommarpeak

2006-06-22T02:42:00.000-07:00

Nu har vi kommit till en av de få hedniska högtider vi har kvar här uppe i norden. En hyllning till fruktsamheten hos människan och naturen. Midsommarafton. Vi dansar groddans runt en fallos och super oss fulla ackompanjerade av dragspel och bas. Själv ska jag fira ute på min flickväns landställe i Stockholms skärgård. Men innan dess ska jag vaccinera mig mot tbe, Tick borne encephalitis, som man kan få av fästingar. Det kan leda till döden. Så jag ska som sagt vaccinera mig. Gör det du också.

Hej då!

Nu är det snart midsommar...

2006-06-16T01:46:00.000-07:00

...och jag sitter hemma med min bärbara vän i famnen och skriver detta. Sverige vann mot Paraguay och jag bevittnade det hela med en kall öl i goda vänners lag. Det blir inte mycket bättre än så... Så är det, och snart slutar jag på Connex. Så är det... och snart börjar jag på Teaterhögskolan.

Det var bara nåt litet something från

En Morgontrött Eric

Yes sir.

2006-06-12T07:39:00.000-07:00

Har köpt dator. Är rätt nöjd. Inget mer med det. Poster kommer det bli en hel del mer av i alla fall. Med tanke på den nya datorn. Så att är nöjd. Hej så länge.

Spika upp något, vettja!

2006-05-31T13:29:00.000-07:00

Vet ni kanske vem denne man är? Kan ni kanske gissa? Om jag säger att det har med religion och göra, blir det enklare då? Okej, jag orkar inte längre: Detta är ingen mindre än självaste Martin Luther! Han levde för många år sedan (1483-1546) i ett land med anor (Tyskland). Han är kanske mest känd som mannen som spikade upp 95 teser om avlatshandeln (dvs handeln med syndernas förlåtelse, en slags religiös/kyrklig korruption) på Wittenbergs slottkyrkas port den 31 oktober 1517 och lade grunden för protestantismen som vi känner den idag.

En annan känd man är August Strindberg som faktiskt har skrivit en pjäs om Martin Luther, nämligen Näktergalen i Wittenberg. Denna pjäs tilhör inte hans mest kända, men kan jämföras med Mäster Olof i form och struktur, dvs den avhandlar Martin Luthers liv. Nog om detta. Den spelades för sista gången för många herrans år sedan, typ 80 år, och blev då ett fiasko.

Nu ska vi i Unga Tur försöka ge oss på den. Vi har premiär den 11 augusti och fram tills dess är det bråda dagar med repetitioner och annat slit. Följ gärna utvecklingen på Unga Turs hemsida, länken finns till höger på denna sida.

Med reservation för felaktiga uppgifter rörande historiska händelser och personer...

Ha det!

Hej då.

Alster

2006-05-30T14:26:00.000-07:00

Nu var det tamefan längesen jag skrev. Någon måtta får det väl ändå vara. Men det har varit turbulent på sistone. Jag har haft en livskris light (undrar om den är över?) och min kära flickvän hamnade på akuten igår. Dessbättre var det inte värre än att hon kunde botas med antibiotika, men ändå. Jag har skrivit en låttext till mitt band Eskalator som tar upp svåra perioder, om än lite klumpigt, naivt och sentimentalt. Men va fan. Här kommer i alla fall den.

Arbetsnamn: “Hjälp” McJazza/Tucker

VERS 1
Det finns nog ingen som ser mig när jag går omkring utan mål, lämnad själv
Utan någonting värt att ha
Finns det någon som hjälper en ensam själ?

VERS 2
När allt som jag trott på och hoppats sen hastigt har vänt sig om och gått bort
Då står jag här kvar desperat
Och undrar om något känns adekvat

BRYGGA 1
Lugna ner dig nu
Finns det liv så finns det hopp
Lugna ner dig nu
Och livet finns ju i din kropp

REF
Frustration och hopplöshet
Det är onda saker det
Men sträva högre, hoppa upp
Till en stund i härlighet
Där någonting betyder något

VERS 3
Nu fan får jag ta mig i kragen, se färger istället för svart grått och vitt
Det finns andra färger att se
Och nyanser så gör ett försök att le

BRYGGA 2
Gaska upp dig nu
Och gör ett nytt försök
Skärp dig lite nu
Så går allt ont upp i rök (jag lovar)

REF

OUTROTEXT
Jag vet att om jag ser saker som dom är så ändrar sig allt lite grann och blir ljusare...

Vi får hoppas att det blir ljusare och passar på att tacka Eric Stern för den fina texten. Tack, tack.

Återkommer så fort jag kan. Jag lovar (för min egen skull...)!

Konstnären Stern

2006-05-19T02:47:00.000-07:00

Nu har jag under dessa få dagar berättat lite om mig själv. Jag tänkte nu ta det hela steget längre och berätta att jag gör konst i programmet Paint och att jag är förbannat bra på det också. Det är svårt att hålla upp produktiviteten men ibland liksom spritter det till i skaparnerverna och då är man ett offer...ETT OFFER FÖR KONSTEN. Så här kommer några av mina verk... Det första ni ser här ovan kallar jag On the MF bed. Den andra heter Den Femte Dimensionen. Båda är uppenbarligen ämnade för den postmoderna konsthistorien och det går tamefan att dra paralleller till alla tänkbara ismer och ideologier...

2006-05-18T04:41:00.000-07:00

Här är alltså det glada gänget från Pulverfestivalen i Oslo. Stående fr.v: Kettil fr. Sverige, Bruce och Rebecca fr. Kanada, Jakob fr. Tyskland, Vörsne-Mai (felstavat!) fr.Norge, Rob fr. Kanada, Urban och Robert fr. Tyskland, Ragnhild arrangör fr. Norge, Kristina fr. Norge. Sittande fr.v: Dennis fr. Danmark, Helena fr. Sverige, Juan fr. Colombia, Per och jag fr. Sverige, Mia, fr. Danmark Pepe fr. Colombia, en tjej (fan!) fr. Norge, Cecilia fr. Colombia Eirik fr. Norge, Sören fr. Danmark, en tjej (FAN!) fr. Norge, Norbert fr. Tyskland, Therese fr. Sverige, en kille (helvete) från Danmark. Liggande Derek fr. Kanada. Detta torde vara alla och det var ett fint litet gäng som alla gillade Impro och det är ju inte fy skam. Bakom oss är en stor fallos i form av en monolit som består av nakna människor som klättrar på varandra. Därmed är monumentet med flest sexuella anspelningar korat!

Hej då!

Andra dagen.

2006-05-18T03:51:00.000-07:00

Sååå... Låt mig berätta lite mer om mig själv. Jag heter alltså Eric och fyller 25 år en dryg vecka. Jag bor i Stockholm med min flickvän och jag gör en hel del på dagarna:

Jag spelar teater. Både i en frigrupp som heter Unga Tur och på Stockholms improvisationsteater. Dessvärre blir det inget mer av det i höst och nästa vår då jag flyttar till Götet för att lära mig mer om teater.
Jag spelar musik, främst med skabandet Eskalator som jag sjunger i. Dessvärre blir det inte mycket mer av det i höst och nästa vår (se punkt 1)
Jag jobbar som Tunneltågförare på Connex varannan helg. Det är inget roligt jobb. Lyckligtvis blir det efter sommaren inget mer av det överhuvudtaget (se punkt 1).

Så här ser mitt liv ut just nu och jag trivs hyfsat bra med det. Stressen hänger över mig likt tunna gardiner och det blir mycket flaxande med armarna.

Idag ska jag titta på min vän Nils clownuppspel för andra gången denna vecka. Det är roligt men jag börjar känna mig nördig som tittar på två uppspel. But what is a boy to do..?

Moa, min flickvän, fick från sin lärare (hon pluggar på skrivarlinjen på Jakobsbergs Fhsk) höra att hon var högst upp på lärarnas lista över vilka de skulle anta till utbildningen i höstas. Det är tamefan inte illa! Hon är ett geni och jag älskar henne!

Hej då för idag.