Blocks ände

Hej på er!

Idag hade jag min sista redovisning i Strindbergblocket i skolan, där vi gjorde Första varningen och Leka med elden. Jag är faktiskt mycket nöjd med arbetet (vi har hållit på i åtta veckor) för det har känts kreativt hela vägen. Även om jag tvekar, tvivlar och frustrerar mig så har det alltid funnits en riktning, framåt.

Mycket bra.

Puss

Lite förändringar.

Hej på dig, du!

Nu har det hänt grejer till höger och vänster. Jag har precis missat en lektion, så jag kan ju lika gärna skriva ner lite av det som skett:

* Jag är numera singel. Tråkigt men sant. Det hela tedde sig dock naturligt och vi båda ansåg nog att det var den bästa (läs enda) lösningen för tillfället. Man kan väl påstå att jag sörjer rätt mycket just nu, men att jag ändå känner mig underligt stark. Men det behövdes tid (och behövs fortfarande) för att bearbeta klart detta. Jag är inte så bra på att snacka känslor, men jag har haft några schyssta vänner omkring mig att ventilera med.

* Skolan rullar på med sitt extremt hektiskta schema. Vi är fortfarande inne i Strindbergblocket och det är riktigt roligt, faktiskt. Vår regissör är grym och klassen är jävligt bra. Själv jobbar jag med en riktigt jovialisk typ på scenen, vilket är ganska svårt. Det krävs mycket av mig rent energimässigt och det är sjukt svårt att uppnå gång efter gång. Jag faller gärna tillbaka i någon slags överdriven realism, som har den extremt påfallande likheten med lathet. Klurigt, men inte hopplöst.
Vi sjunger också, och det är svårare än någonsin. Jag är inne i någon slags utvecklingsfas och har nästan helt tappat fotfästet. Men det kommer nåt gott av det, i can feel it!

* Facebookträsket är mitt hem. Jag blir vän med folk från mellan- och högstadiet, från gymnasiet och en hel del annat. Jag spelar Jetman, jag stöttar massa Causes, jag har en mängd bilder av mig själv publicerade (typ 70 st.). Det är ett pseudoliv och ett metaliv. Kort sagt, det är ett bra supplement till mitt liv i den riktiga världen...

Annars fint.

Ha det gött!

Eric