Med en Hugh Grant-komedi på TV, nytvättade kläder inlagda i garderoben och julen utanför dörren sitter jag här och gör ingenting, jag bidar min tid...vänta, det knackar på dörren...
-Hej. Ni igen?
-Hej Eric! Stör vi?
-Ja, klockan är elva på kvällen dagen före julafton. Det känns lite...
-Jo, vi vet! Men i förra inlägget blev det ju en så rolig intervju, så varför inte upprepa framgångskonceptet?
-Jag vet inte...
-Joo! Nu sätter vi oss här, oj vad stökigt, nu sätter vi oss här och du sätter dig i din fotölj så blir det bra...
-Det känns inte...
-HÅLL KÄFTEN! Nu gör du som vi säger! Okej?
-...
-Okej, så lugnar vi ner oss...så... Hur känns det att det är julafton imorgon?
-...
-SVARA FÖR HELVETE!
-Jo, det känns väl kul...
-Jaha, vad ska du göra på julafton, då?
-Jag ska fira den.
-Jaha, med vilka då?
-Det är privat och så...
-Mamma?
-Ja.
-Vad kul! Ska ni se på Kalle Anka och Karl-Bertil?
-Ja, det ska vi väl.
-Ska ni äta skinka?
-Ja...
-Julklappar?
-Mmm...
-Mer då?
-Ja, vi får se...
-...
-...
-...
-...
-Okej, bitterjävel! Tack för intervjun! Kom igen, vi drar!
-Jaha, hej då! Ha en riktigt god...akta dörren...
Jag ska lugna ner mig och sen tror jag att jag går och lägger mig, faktiskt.
God jul och gott nytt år!
Hej hej.
Wednesday, December 23, 2009
Wednesday, December 09, 2009
Nattblogg!
Hej,
Eric skriver mycket sällan i sin blogg "Eric Stern - teater och kultur" numera så vi såg till att klämma fram några ord ur honom klockan o1:00 natten mellan 9:e och 10:e december 2009. De sista skälvande dagarna av 00-talet kräver ju någon form av reflektion...
Ärligt talat Eric, du har inte skrivit något här på jättelänge. Vad är problemet, liksom?
Jo, jag vet och jag skäms. Men det har varit så mycket nu, det här med att plötsligt vara yrkesverksam ställer ju helt andra krav på en... Men jag har försökt att skriva här, tro mig! Problemet är bara det att det inte går att klippa in från andra program verkar det som och...äh...jag vet och jag skäms, som sagt.
Mmmm...okej...vad händer i ditt liv just nu då?
Tja, inte så mycket höll jag på att säga, men det stämmer ju inte riktigt. Ikväll har jag faktiskt spelat på Teater Tribunalens musikafton och imorgon ska jag medregissera Unga Turs julkabarét. Sen spelar vi Svejk på fredag (Blogger tillåter mig inte att klippa in ett tjeckiskt "sch-ljudande" S från Tribunalens hemsida) och så är det ju Unga Turs 5-årsfest på lördag och det ska ju bli kul. Sen firar jag min mors födelsedag på söndag och sen blir det Svejk i fyra dagar till och sen...är det ju typ jul! Appropå ingenting, jag fick ett par nya glasögon i tidig julklapp av mamma. Jag tror dom är schnajdiga...
Hälsan då, Eric, hälsan?
Menar du nu eller övergripande?
Ja, vad du vill...
Jodå, det knallar väl och småspringer. Just nu är jag lite förkyld och har plågats av en besvärande heshet dom senaste dagarné som jag hoppas inte håller i sig till på fredag... Annars är väl hypokondrin mitt stora problem.
Just det, just det...nu är det ju snart julhelger och så, men vad händer sen?
Sen blir det Linköping. Jag börjar på Ung Scen/Öst den 4:e januari som en del av den fasta ensemblen. Jag ska vara med i en nyskriven pjäs...vill icke säga mer nu, men det ska bli kul!
Vad kul!
Japp!
Jätteskoj!
Ja visst!
Wow, alltså...
Men jag vill alltså inte berätta mer om den pjäsen just nu, vet inte hur officiellt saker och ting är.
Då så, är det något annat du vill ha sagt?
Inte mer än att allt rullar på och att det är kul, men att det är trist att vara förkyld. Det är väl det...ja, så är det.
Okej, där sammanfattar den icke så frekvente bloggaren Eric Stern sin levnadsrapport för tillfället. Vi (på redaktionen [reds anm]) ska göra allt för att Eric ska vara lite mer frikostig med sina tankar osv då hela världen har hans liv som högsta prioritet.
Eric skriver mycket sällan i sin blogg "Eric Stern - teater och kultur" numera så vi såg till att klämma fram några ord ur honom klockan o1:00 natten mellan 9:e och 10:e december 2009. De sista skälvande dagarna av 00-talet kräver ju någon form av reflektion...
Ärligt talat Eric, du har inte skrivit något här på jättelänge. Vad är problemet, liksom?
Jo, jag vet och jag skäms. Men det har varit så mycket nu, det här med att plötsligt vara yrkesverksam ställer ju helt andra krav på en... Men jag har försökt att skriva här, tro mig! Problemet är bara det att det inte går att klippa in från andra program verkar det som och...äh...jag vet och jag skäms, som sagt.
Mmmm...okej...vad händer i ditt liv just nu då?
Tja, inte så mycket höll jag på att säga, men det stämmer ju inte riktigt. Ikväll har jag faktiskt spelat på Teater Tribunalens musikafton och imorgon ska jag medregissera Unga Turs julkabarét. Sen spelar vi Svejk på fredag (Blogger tillåter mig inte att klippa in ett tjeckiskt "sch-ljudande" S från Tribunalens hemsida) och så är det ju Unga Turs 5-årsfest på lördag och det ska ju bli kul. Sen firar jag min mors födelsedag på söndag och sen blir det Svejk i fyra dagar till och sen...är det ju typ jul! Appropå ingenting, jag fick ett par nya glasögon i tidig julklapp av mamma. Jag tror dom är schnajdiga...
Hälsan då, Eric, hälsan?
Menar du nu eller övergripande?
Ja, vad du vill...
Jodå, det knallar väl och småspringer. Just nu är jag lite förkyld och har plågats av en besvärande heshet dom senaste dagarné som jag hoppas inte håller i sig till på fredag... Annars är väl hypokondrin mitt stora problem.
Just det, just det...nu är det ju snart julhelger och så, men vad händer sen?
Sen blir det Linköping. Jag börjar på Ung Scen/Öst den 4:e januari som en del av den fasta ensemblen. Jag ska vara med i en nyskriven pjäs...vill icke säga mer nu, men det ska bli kul!
Vad kul!
Japp!
Jätteskoj!
Ja visst!
Wow, alltså...
Men jag vill alltså inte berätta mer om den pjäsen just nu, vet inte hur officiellt saker och ting är.
Då så, är det något annat du vill ha sagt?
Inte mer än att allt rullar på och att det är kul, men att det är trist att vara förkyld. Det är väl det...ja, så är det.
Okej, där sammanfattar den icke så frekvente bloggaren Eric Stern sin levnadsrapport för tillfället. Vi (på redaktionen [reds anm]) ska göra allt för att Eric ska vara lite mer frikostig med sina tankar osv då hela världen har hans liv som högsta prioritet.
Tuesday, October 20, 2009
Så där!
Hej!
Har precis vaknat efter en god natts sömn. Igår spelade vi andra föreställningen av Den tappre soldaten Švejks äventyr i terrorkrigens tidevarv - en beredskapsfars vilket betyder att vi är igång. Premiären i lördags var en nervös tillställning för undertecknad, men fy satan vad den mottogs väl! Den största applåden/ovationen jag varit med om och strålande recensioner. Så just nu är jag lite mallig... Mallig och trött, dessutom borrar dom i husgrunden här hemma så det låter som fucking jävla armageddon! Jag borde gå ut, det kan nog hända att jag går ut.
Allt gott!
Kram
Eiricur
Har precis vaknat efter en god natts sömn. Igår spelade vi andra föreställningen av Den tappre soldaten Švejks äventyr i terrorkrigens tidevarv - en beredskapsfars vilket betyder att vi är igång. Premiären i lördags var en nervös tillställning för undertecknad, men fy satan vad den mottogs väl! Den största applåden/ovationen jag varit med om och strålande recensioner. Så just nu är jag lite mallig... Mallig och trött, dessutom borrar dom i husgrunden här hemma så det låter som fucking jävla armageddon! Jag borde gå ut, det kan nog hända att jag går ut.
Allt gott!
Kram
Eiricur
Sunday, October 04, 2009
Ja, det var ju inte igår!
Hej!
Broder Daniel-dokumentär på TV. Sitter och samlar mig efter ofantligt mycket att göra den senaste tiden. Detta är den första helt lediga dagen på minst två veckor och jag är trött, så trött! Det är idag MINDRE än två veckor till premiären av min första föreställning sen jag skolan. Nervös räcker inte för att beskriva min nuvarande känsla, skräckslagen är långt mer träffande. Att inte veta hur jag ska lösa saker och ting är så läskigt att det håller mig sömnlös. Detta är det svåraste jag gjort, tror jag. Det kommer SÅ KLART att gå hur bra som helst, det är jag övertygad om, men det gör inget lättare just nu. Vi får la se! Återkommer.
Puss
Broder Daniel-dokumentär på TV. Sitter och samlar mig efter ofantligt mycket att göra den senaste tiden. Detta är den första helt lediga dagen på minst två veckor och jag är trött, så trött! Det är idag MINDRE än två veckor till premiären av min första föreställning sen jag skolan. Nervös räcker inte för att beskriva min nuvarande känsla, skräckslagen är långt mer träffande. Att inte veta hur jag ska lösa saker och ting är så läskigt att det håller mig sömnlös. Detta är det svåraste jag gjort, tror jag. Det kommer SÅ KLART att gå hur bra som helst, det är jag övertygad om, men det gör inget lättare just nu. Vi får la se! Återkommer.
Puss
Friday, July 17, 2009
Das Land des Lachelns
Hej!Nu repas det för fullt på den gamla biografen i Kärrtorp. Vi börjar närma oss premiär på Franz Lehárs operett Leendets land. Det är verkligen ett kärt besvär att försöka ta reda på vad det är vi vill berätta när det finns så mycket att berätta! Vi leker med bl.a. exotiseringen av tredje världen, västs exploatering av öst, fördomar och rasism, förtryck, floskler, klichéer, folklig kultur kontra finkultur, förtryck, genusstruktur, det globala klassamhället osv. Vi inser väl mer och mer att vi måste begränsa oss en smula, men det är tamefan svårt. Men med Sally som regissör och Kristian som assistent och med Karin, Adriana, Maurits, Anna, David, André, Johanna, Fredrik och Camilla som skådespelarkollegor kan det ju bara gå hur bra som helst. Dessutom blir allting sjukt positivt med JAJA-orkestern (Janne, Anna, Jens och Aina). För att inte tala om alla i teamet: Anne, Ebba, Linda, Agnes, Siri, Jonas, Kerstin, Mats, Anna (igen), Sofia, Ella, Moa och Klara. Men viktigast av alla är ju förstås de jag glömt att nämna. VILKET JÄVLA TEAM VI ÄR!
KOM OCH KOLLA, FÖR FAN! PREMIÄR 1 AUGUSTI, SEDAN 1, 5-7, 13-15, 20-22, 27, 28 AUGUSTI KLOCKAN 19:00!
Puss
Eric
Thursday, June 25, 2009
Högsommarvärme!
Hej!
Nu är det sommar. Nu är det sol. Nu är det koskit i hagen. Jag sitter i min lägenhet och ska snart ge mig ut i det färglada Svedala. Men först ska jag skriva litet granna här. Vi har nu repat i typ fem dagar med Leendets Land. Igår hamnade vi i en diskussion om vad vi vill berätta, vilket kändes skönt. Skönt därför att den kom så tidigt och inte en vecka innan premiär! Vi kom inte fram till nåt, men medvetenheten sattes igång, vilket alltid är av godo...
Jag trivs i Blackeberg, denna lägenhet vill mig väl. Enda nackdelen är väl att det är lite på fel sida av stan, som sagt, men va fan...
Nä, nu får jag ta och fara.
Ha det!
Eric
Nu är det sommar. Nu är det sol. Nu är det koskit i hagen. Jag sitter i min lägenhet och ska snart ge mig ut i det färglada Svedala. Men först ska jag skriva litet granna här. Vi har nu repat i typ fem dagar med Leendets Land. Igår hamnade vi i en diskussion om vad vi vill berätta, vilket kändes skönt. Skönt därför att den kom så tidigt och inte en vecka innan premiär! Vi kom inte fram till nåt, men medvetenheten sattes igång, vilket alltid är av godo...
Jag trivs i Blackeberg, denna lägenhet vill mig väl. Enda nackdelen är väl att det är lite på fel sida av stan, som sagt, men va fan...
Nä, nu får jag ta och fara.
Ha det!
Eric
Monday, June 08, 2009
Tillbaka i STHLM.
Tjena!
Jag sitter hemma hos min mor och klockan är väldigt lite. Jag borde egentligen inte vara uppe men är det ändå. Det beror säkert på mitt sjukt höga inre tempo. Jag är pirrig mest hela tiden. Jag har varit med om så extremt jävla mycket det senaste månaden att hälften vore mångdubbelt mer än nog: Slutproduktion, Serbien, kandidatarbete, avslutning, biennal, flyttstäd, flytt, separationsångest, sammanfattning av tre år, splittringen av min klass, erbjudanden att ta ställning till, harvande på tåg/flygplan/bussar, krisen i Wien, could-have-been-skottdramat i Novi Sad, Manifestet på riktigt stor scen osv. osv. osv...
Det har liksom aldrig tagit slut, det bara fortsätter. Jag vet vad jag ska göra de kommande tre åren. Jag vill inte skriva vad det är förrän kontrakten är signerade, men det är fakta. Jag börjar i alla fall med Unga Tur nu på måndag. Tänk om jag går in i väggen? Tänk om jag stressar sönder mig själv. Jag är glad och ledsen på samma gång. Det borde komma en chock. Jag får inte negligera den i så fall. Jag måste ta det lugnt. Ingen kräver nåt av mig! Inte just i detta nu, i alla fall. Jag måste softa. Tillåta mig själv att ta det lugnt. I min närmaste framtid kommer jag att utmana rädslor, komplex, blygsel m.m. Mitt dumma nöt! Jag borde sitta och vara trygg istället. Men nej då, jag ska genomlida sömnlösa nätter, jag ska utsätta mig själv för möjliga kränkande situationer, jag ska pusha mig själv framåt. Så jävla typiskt! Jag orkar inte vara tacksam just nu, i detta nu. Jag unnar mig det oerhörda privilegiet att inte vara tacksam, just nu. Jag är tacksam, dock. Jag har fått möjligheten att utvecklas. Jag har fått möjligheten att leva på skådespeleriet. Jag har nått ett delmål. Nu ska jag ha kvar mitt grepp om mig, så att jag inte faller. Jag har inte varit så här rädd på länge. Jag mår nästan lite illa. Det är pengarna som gör mig rädd, de kräver så tydligt nånting i gentjänst. Gör jag grejer gratis är jag ganska fri ändå. Men pengar kräver. Pengar sätter ett värde på mig och min prestation. Jag måste leva upp till det värdet. Bli lite kostnadseffektiv. Så att folk känner att jag är värd att lägga pengar på. Jag önskar att det inte vore så. Jävla pengajävel!
Nä, just nu är det tid för lite klassisk angst. Det får det lov att vara. Men jag är lite lycklig. Och lite olycklig. Från och med nu kommer livet bli enklare. Och svårare. Skyddad verkstad är över. Nedtryckande pedagogik är över. Min frihet som skådis börjar på riktigt. Kravet på leverans börjar också.
Jag är skådespelare nu. Jag menar att jag kan kalla mig det nu. Innan scenskolan vågade jag inte kalla mig för det, trots att jag jobbade professionellt med skådespeleri. På scenskolan vågade jag inte kalla mig för det för då var jag elev. Men nu är jag färdigutbildad, nu uppgraderas mitt medlemskap i Teaterförbundet från studerandemedlem till skådespelarmedlem, nu går jag med i Teaterverksammas A-kassa, nu får jag fin hjälp av Teateralliansen, nu kan jag (troligen) försörja mig på skådespeleri, så NU torde jag per definition vara skådespelare. Fy fan!
Det blev ett långt inlägg detta. Jag känner inte att jag vill sluta här. Det är liksom för mycket energi i kroppen. Jag känner att jag behöver skriva av mig. Men jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Jag får i alla fall nycklarna till min lya i Blackeberg i dag. Ska hämta dem på NK av alla ställen. Jag ska åka dit med en enorm väska och en enorm kasse. Jag ska se ifall jag fått någon intressant post. Jag ska titta efter insekter, om jag hittar någon ska jag panikslaget döda dem. Jag ska bädda. Jag ska anmäla TV-innehav. Jag ska göra mig hemmastadd. Jag ska LUGNA NER MIG, för i helvete! Jag ska köpa myggnät, jag ska göra det ena med det tredje.
Nu räcker det för nu. Jag kanske kan lägga denna energi på att packa om mina grejer istället...
Puss
Jag sitter hemma hos min mor och klockan är väldigt lite. Jag borde egentligen inte vara uppe men är det ändå. Det beror säkert på mitt sjukt höga inre tempo. Jag är pirrig mest hela tiden. Jag har varit med om så extremt jävla mycket det senaste månaden att hälften vore mångdubbelt mer än nog: Slutproduktion, Serbien, kandidatarbete, avslutning, biennal, flyttstäd, flytt, separationsångest, sammanfattning av tre år, splittringen av min klass, erbjudanden att ta ställning till, harvande på tåg/flygplan/bussar, krisen i Wien, could-have-been-skottdramat i Novi Sad, Manifestet på riktigt stor scen osv. osv. osv...
Det har liksom aldrig tagit slut, det bara fortsätter. Jag vet vad jag ska göra de kommande tre åren. Jag vill inte skriva vad det är förrän kontrakten är signerade, men det är fakta. Jag börjar i alla fall med Unga Tur nu på måndag. Tänk om jag går in i väggen? Tänk om jag stressar sönder mig själv. Jag är glad och ledsen på samma gång. Det borde komma en chock. Jag får inte negligera den i så fall. Jag måste ta det lugnt. Ingen kräver nåt av mig! Inte just i detta nu, i alla fall. Jag måste softa. Tillåta mig själv att ta det lugnt. I min närmaste framtid kommer jag att utmana rädslor, komplex, blygsel m.m. Mitt dumma nöt! Jag borde sitta och vara trygg istället. Men nej då, jag ska genomlida sömnlösa nätter, jag ska utsätta mig själv för möjliga kränkande situationer, jag ska pusha mig själv framåt. Så jävla typiskt! Jag orkar inte vara tacksam just nu, i detta nu. Jag unnar mig det oerhörda privilegiet att inte vara tacksam, just nu. Jag är tacksam, dock. Jag har fått möjligheten att utvecklas. Jag har fått möjligheten att leva på skådespeleriet. Jag har nått ett delmål. Nu ska jag ha kvar mitt grepp om mig, så att jag inte faller. Jag har inte varit så här rädd på länge. Jag mår nästan lite illa. Det är pengarna som gör mig rädd, de kräver så tydligt nånting i gentjänst. Gör jag grejer gratis är jag ganska fri ändå. Men pengar kräver. Pengar sätter ett värde på mig och min prestation. Jag måste leva upp till det värdet. Bli lite kostnadseffektiv. Så att folk känner att jag är värd att lägga pengar på. Jag önskar att det inte vore så. Jävla pengajävel!
Nä, just nu är det tid för lite klassisk angst. Det får det lov att vara. Men jag är lite lycklig. Och lite olycklig. Från och med nu kommer livet bli enklare. Och svårare. Skyddad verkstad är över. Nedtryckande pedagogik är över. Min frihet som skådis börjar på riktigt. Kravet på leverans börjar också.
Jag är skådespelare nu. Jag menar att jag kan kalla mig det nu. Innan scenskolan vågade jag inte kalla mig för det, trots att jag jobbade professionellt med skådespeleri. På scenskolan vågade jag inte kalla mig för det för då var jag elev. Men nu är jag färdigutbildad, nu uppgraderas mitt medlemskap i Teaterförbundet från studerandemedlem till skådespelarmedlem, nu går jag med i Teaterverksammas A-kassa, nu får jag fin hjälp av Teateralliansen, nu kan jag (troligen) försörja mig på skådespeleri, så NU torde jag per definition vara skådespelare. Fy fan!
Det blev ett långt inlägg detta. Jag känner inte att jag vill sluta här. Det är liksom för mycket energi i kroppen. Jag känner att jag behöver skriva av mig. Men jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Jag får i alla fall nycklarna till min lya i Blackeberg i dag. Ska hämta dem på NK av alla ställen. Jag ska åka dit med en enorm väska och en enorm kasse. Jag ska se ifall jag fått någon intressant post. Jag ska titta efter insekter, om jag hittar någon ska jag panikslaget döda dem. Jag ska bädda. Jag ska anmäla TV-innehav. Jag ska göra mig hemmastadd. Jag ska LUGNA NER MIG, för i helvete! Jag ska köpa myggnät, jag ska göra det ena med det tredje.
Nu räcker det för nu. Jag kanske kan lägga denna energi på att packa om mina grejer istället...
Puss
Saturday, May 30, 2009
Kandidatens Historiska Vingslag
Hej!
Nu är jag inte längre en scenskoleelev! Nu är jag en skådespelare och dessutom kandidat i Teater. Jag är klar!!!!!!!!
Puss
Nu är jag inte längre en scenskoleelev! Nu är jag en skådespelare och dessutom kandidat i Teater. Jag är klar!!!!!!!!
Puss
Sunday, May 10, 2009
För att jag inte orkat, helt enkelt!
Hej!
Det är svaret på att det var mycket länge sedan som mitt senaste inlägg skrevs.
Jag är helt enkelt inte riktigt inspirerad till just den här typen av skrivande då jag måste skriva något slags bachelorarbete och en massa andra grejer. Det är svårt detta. Kanske blir det mer blogskrivande i sommar? Vem vet? Håll hursomhelst utkik efter Leendets land på Unga Tur denna sommar. Tjoho!
Men stopp ett tag... En liten grej kom jag på som gör mig nostalgisk. Mitt allra första inlägg på denna blog skrevs när jag precis hade blivit antagen till Scenskolan. Nu går jag ut! Såhär skrev jag då:
"Mitt liv just nu är väldigt turbulent då jag precis har blivit antagen till Teaterhögskolan i Göteborg. Men detta innebär ju förstås att jag måste lämna stora delar av mitt liv i Sveriges Hufvudstad, bl.a. en fräsch lägenhet i Vasastan, ett tryggt icke-distansförhållande med en fantastisk flickvän, en underbar mor, flera marvelösa vänner/kollegor/bekanta med mera. Jag bävar för just detta av hela mitt hjärta. Det borde jag inte göra, men det gör jag."
Ja, så ser ju inte mitt liv riktigt ut längre. Inte har jag någon fräsch lägenhet i Vasastan. Det blir Blackeberg i sommar. Ett tryggt förhållande har jag definitvt inte längre även om min före detta flickvän förvandlats till en marvelös vän. Mor äv förvisso kvar och är lika underbar, likaså vännerna/kollegorna/bekantingarna. Det var bra att jag bävade och jag har haft det jäkligt gôtt härnere. Nu är jag ju vid en liknande checkpoint i livet, men är nästan bara fylld med jävlaranamma!
Detta kan bara betyda en sak. Eric Stern - teater och kultur - går in i ett nytt skede. Skede 2! Arbetslivet!
Ha't!
Eric
Det är svaret på att det var mycket länge sedan som mitt senaste inlägg skrevs.
Jag är helt enkelt inte riktigt inspirerad till just den här typen av skrivande då jag måste skriva något slags bachelorarbete och en massa andra grejer. Det är svårt detta. Kanske blir det mer blogskrivande i sommar? Vem vet? Håll hursomhelst utkik efter Leendets land på Unga Tur denna sommar. Tjoho!
Men stopp ett tag... En liten grej kom jag på som gör mig nostalgisk. Mitt allra första inlägg på denna blog skrevs när jag precis hade blivit antagen till Scenskolan. Nu går jag ut! Såhär skrev jag då:
"Mitt liv just nu är väldigt turbulent då jag precis har blivit antagen till Teaterhögskolan i Göteborg. Men detta innebär ju förstås att jag måste lämna stora delar av mitt liv i Sveriges Hufvudstad, bl.a. en fräsch lägenhet i Vasastan, ett tryggt icke-distansförhållande med en fantastisk flickvän, en underbar mor, flera marvelösa vänner/kollegor/bekanta med mera. Jag bävar för just detta av hela mitt hjärta. Det borde jag inte göra, men det gör jag."
Ja, så ser ju inte mitt liv riktigt ut längre. Inte har jag någon fräsch lägenhet i Vasastan. Det blir Blackeberg i sommar. Ett tryggt förhållande har jag definitvt inte längre även om min före detta flickvän förvandlats till en marvelös vän. Mor äv förvisso kvar och är lika underbar, likaså vännerna/kollegorna/bekantingarna. Det var bra att jag bävade och jag har haft det jäkligt gôtt härnere. Nu är jag ju vid en liknande checkpoint i livet, men är nästan bara fylld med jävlaranamma!
Detta kan bara betyda en sak. Eric Stern - teater och kultur - går in i ett nytt skede. Skede 2! Arbetslivet!
Ha't!
Eric
Monday, March 23, 2009
Okej, det var ett tag sen...
Tjaba!
Har inte riktigt haft tid eller lust för att skriva här. Det har varit riktigt häktiskt med slutproduktion och resor och sånt. Men jag kan meddela att jag
Har inte riktigt haft tid eller lust för att skriva här. Det har varit riktigt häktiskt med slutproduktion och resor och sånt. Men jag kan meddela att jag
- skriver detta inlägg på en sprillans ny dator.
- att jag fått ett stipendium på 30 lax
- att vi snart har premiär på slutproduktionen CV
- att jag mycket snart flyttar tillbaka till Sthlm
Ja, shit pommes frites. Jag är inte heller idag särskilt upplagd för att skriva en massa roliga saker, så jag stannar här!
Allt gott!
Kram
Eric
Saturday, February 21, 2009
Ett steg till/ifrån.
God dag!
Ja, vad ska man säga? Nu har nya elever antagits till skolan och igår var det pub för dessa. Underligt; den här bloggen började typ med att jag kom in på skolan och nu känner jag mig underligt alienerad till hela scenskolegrejen. Scenskolan börjar helt enkelt få karaktären av ett avslutat kapitel. Det är ganska skönt, för det är liksom nu livet börjar! Ut och jobba bara!
Vad kan jag säga annars? Det går bra med slutproduktionen. Det är kul och alla verkar trivas. Vi rör oss framåt med svindlande kreativitet och vi ser snart en föreställning hägra.
Puss (det blev kort den här gången)
Eric
Ja, vad ska man säga? Nu har nya elever antagits till skolan och igår var det pub för dessa. Underligt; den här bloggen började typ med att jag kom in på skolan och nu känner jag mig underligt alienerad till hela scenskolegrejen. Scenskolan börjar helt enkelt få karaktären av ett avslutat kapitel. Det är ganska skönt, för det är liksom nu livet börjar! Ut och jobba bara!
Vad kan jag säga annars? Det går bra med slutproduktionen. Det är kul och alla verkar trivas. Vi rör oss framåt med svindlande kreativitet och vi ser snart en föreställning hägra.
Puss (det blev kort den här gången)
Eric
Saturday, February 07, 2009
Några väl valda.
Yoooo!
Sitter mitt i natten och skriver några rader i min blogg, som ni märker. Tvingade mig själv att skriva då jag kände mig en smula rastlös och ville kanalisera ut min energi genom fingrarna och ut cyberrymden, för att sedan kunna få en god natts sömn.
Frågaren: Ja, vad händer just nu, Eric?
Eric: Ja du, Frågaren, det händer ganska mycket...
Frågaren: Berätta!
Eric: Ja, vi har precis gått igenom den första repveckan med slutproduktionen, och...
Frågaren: Och..?
Eric: Ja, det är väl ganska kul, får man väl säga. För att inte säga riktigt kul! Det blir nog bra detta!
Frågaren: Vad kul! Något skvaller, då?
Eric: Ja, vad skulle det vara?
Frågaren: Tjaa, jag vet inte...vad som helst?
Eric: Ja, det skulle väl i så fall vara att jag var på skolpub igår.
Frågaren: Jaha..?
Eric: Nä, det var bara det.
Frågaren: På så vis... Jag skulle vilja fråga dig om...
Eric: Nä, nu får det räcka. Jag ska nog försöka lägga mig nu.
Frågaren: Men men men...
Eric: Nä! Tyvärr! Jag får önska dig en god natt!
Frågaren: Men men men...
Eric: God natt. Ha're! Puss! Hej...
Frågaren: Jaha... God natt då...
Sitter mitt i natten och skriver några rader i min blogg, som ni märker. Tvingade mig själv att skriva då jag kände mig en smula rastlös och ville kanalisera ut min energi genom fingrarna och ut cyberrymden, för att sedan kunna få en god natts sömn.
Frågaren: Ja, vad händer just nu, Eric?
Eric: Ja du, Frågaren, det händer ganska mycket...
Frågaren: Berätta!
Eric: Ja, vi har precis gått igenom den första repveckan med slutproduktionen, och...
Frågaren: Och..?
Eric: Ja, det är väl ganska kul, får man väl säga. För att inte säga riktigt kul! Det blir nog bra detta!
Frågaren: Vad kul! Något skvaller, då?
Eric: Ja, vad skulle det vara?
Frågaren: Tjaa, jag vet inte...vad som helst?
Eric: Ja, det skulle väl i så fall vara att jag var på skolpub igår.
Frågaren: Jaha..?
Eric: Nä, det var bara det.
Frågaren: På så vis... Jag skulle vilja fråga dig om...
Eric: Nä, nu får det räcka. Jag ska nog försöka lägga mig nu.
Frågaren: Men men men...
Eric: Nä! Tyvärr! Jag får önska dig en god natt!
Frågaren: Men men men...
Eric: God natt. Ha're! Puss! Hej...
Frågaren: Jaha... God natt då...
Sunday, January 11, 2009
Back in the G.B.B.G.
Hej!
Nytt år, ny plats, ny roll: 2009, Göteborg, student. Det enda som jag känner mig riktigt säker med är året som faktum, faktiskt. Det känns skitskumt att åka från Stockholm där jag har alla mina vänner och alla mina sammanhang till Göteborg där det enda jag har är skolan och de människor och sammanhang som hör dit. Det känns som att jag blir emotionellt vingklippt, nja kanske inte riktigt så illa, men nästan. Jag märker att jag har svårt att anpassa mig, vilket är lite underligt i och med att jag älskar att anpassa mig. Det kanske är bra att ha svårt med att anpassa sig, man ska väl inte gå runt och anpassa sig hela tiden? Jag märker att jag är en smula tillfreds med att ha svårt att anpassa mig.
Skolan har alltså börjat och vi ska göra ett bachelorarbete. Mitt ska handla om improvisation på något sätt. Känner mig dock kastad in i hela skiten och blir lite oformulerad. Vad är det som är så bra med impro? Måste tänka...
Det är molnigt i dag. Utanför fönstret viker en man ut en barnvagn. Hur är pappaledigheten i förhållande till mammaledigheten numera, egentligen? Måste tänka...
Så Flight of the Chonchords igen häromdagen. Fruktansvärt roligt! Vilken jävla utopi för de där grabbarna. Då åker från Nya Zeeland för någon spelning i New York och så får de hel TV-serie. Inte för att de inte förtjänar det, men vilket jävla flyt.
Jag har börjat tänka politik hela tiden sedan praktiken. Det visar sig att allt, exakt allt, är politik. För det mesta blir jag lite nere, men det känns jävligt bra att tänka politik! Blottlägg och förändra!
Ha det gott!
Eric
Nytt år, ny plats, ny roll: 2009, Göteborg, student. Det enda som jag känner mig riktigt säker med är året som faktum, faktiskt. Det känns skitskumt att åka från Stockholm där jag har alla mina vänner och alla mina sammanhang till Göteborg där det enda jag har är skolan och de människor och sammanhang som hör dit. Det känns som att jag blir emotionellt vingklippt, nja kanske inte riktigt så illa, men nästan. Jag märker att jag har svårt att anpassa mig, vilket är lite underligt i och med att jag älskar att anpassa mig. Det kanske är bra att ha svårt med att anpassa sig, man ska väl inte gå runt och anpassa sig hela tiden? Jag märker att jag är en smula tillfreds med att ha svårt att anpassa mig.
Skolan har alltså börjat och vi ska göra ett bachelorarbete. Mitt ska handla om improvisation på något sätt. Känner mig dock kastad in i hela skiten och blir lite oformulerad. Vad är det som är så bra med impro? Måste tänka...
Det är molnigt i dag. Utanför fönstret viker en man ut en barnvagn. Hur är pappaledigheten i förhållande till mammaledigheten numera, egentligen? Måste tänka...
Så Flight of the Chonchords igen häromdagen. Fruktansvärt roligt! Vilken jävla utopi för de där grabbarna. Då åker från Nya Zeeland för någon spelning i New York och så får de hel TV-serie. Inte för att de inte förtjänar det, men vilket jävla flyt.
Jag har börjat tänka politik hela tiden sedan praktiken. Det visar sig att allt, exakt allt, är politik. För det mesta blir jag lite nere, men det känns jävligt bra att tänka politik! Blottlägg och förändra!
Ha det gott!
Eric
Subscribe to:
Posts (Atom)
