Liten krönika om val.

Hej!

Det följande är mest till för att jag förstå hur saker och ting fungerar rumtom mig just nu....

Val
I mitt projekt får jag ju ta ställning till om huruvida det är ett skolprojekt eller en jobbgrej. Grunden till hela min idé var ett gäng frågeställningar om val jag gör utefter privata, professionella, sociala, etniska och könsmässiga förutsättningar. Det jag tror jag kan ha glömt bort i detta virrvarr av preferenser och ställningstaganden var publiken. Men frågan är om detta är till för dom? Det finns väl en anledning till att skolan kallar uppspelen för redovisningar och inte föreställningar.

Efter redovisningen idag var jag inte särskilt nöjd, jag tycker inte jag nådde ut till publiken med mig själv. Detta hamnar i smärre polemik med att publiken verkade vara nöjda med det dom sett.
Men, återigen.
Spelar det någon roll för mig om dom är nöjda så länge jag själv inte tycker att jag uppnått det jag sökte? Ja, visst fan gör det det! Faktum är att jag borde vara supernöjd med tanke på att jag satte mig själv på så hal is och sedan lyckades gå på den med viss friktion, om metaforen duger.

Under dagen har jag pendlat mellan att vara nöjd och missnöjd och allt baseras på mina projektioner på publiken. Jag projicerar, som jag och många andra brukar göra, min egen missnöjdhet på de stackars människor som berömmer mig. Det ska jag sluta med omedelbums.

Alltså.

Mitt projekt hade inget större publiktänk, utan var mer till för mig. Men publiken gillade det, tror jag. Jag bryr mig inte...jo, det gör jag nu, men inte i längden. Men dom gillade det, tror jag som sagt.

Great succes. Och en tankeställare. Och ett viss sting av missnöjdhet.

Skrivet direkt ur huvudet var detta och inte ett prosaiskt mästerverk!

Puss

Imorgon: Världspremiär.

Hej på er!

Här sitter jag på min stol i mitt rum och är nervös. Imorgon ska Ensamheten i centrum visas för en offentlig publik för första gången. Jag har aldrig förr i mitt liv både skrivit och regisserat en pjäs och det känns helt sjukt läskigt att göra det. Kan inte skriva mer om det nu, fy fan va läskigt!

Nu ska jag se lite på Magnolia och sedan lägga mig i min säng...

Puss go'vänner!

Eric

Nr. 60 - Integritet kontra föränderlighet.

Hejsan!

Jag är alldeles pirrig, det har hänt så mycket på sistone. Jag ska spela in film imorgon, jag ska spela in film i mars, jag ska till Berlin i februari och jag håller på med mitt egna projekt just nu. Mitt egna projekt heter i nuläget Ensamheten i Centrum och förändras hela tiden. Jag försöker åtminstone hela tiden ha min grundidé intakt. Men förändringarna känns inte jobbiga, det känns inte som att jag kompromissar med min integritet. Det är strida strömmar av inspirerad kreativitet som flödar...

Har precis blivit bjuden på baguett! Måste smälta den...

Puss

Har lite trist.

Beepop!

Sitter här i Götet, det är lördag runt klockan 13 och jag har ganska så tråkigt. Jag har ätit frukost och diskat och surfat och snusat. Nu har jag tråkigt.

Min vän Fredrik blev idag antagen till Teaterhögskolan i Sthlm, och det fyller mig med en sådan värme att det spritter i kroppen. Slår man efter "någon som förtjänar att komma in" i en encyklopedi så är det onekligen en bild på den grabben!

Men han är i Sthlm och jag i Götet och har lite tråkigt. Testade att sjunga "Karl Nilsson" av Povel Ramel igår inför mitt egna projekt. Jag var, om jag ska va ärlig, lite skeptisk inför om det skulle gå hem eller inte. Men det gick verkligen hem, tror jag. Mycket kul. Mitt projekt blir nog lite spretigt. Det består ju av grejer som jag samlat på mig under flera flera år och tänkt att "det här ska jag göra någon gång". Det går liksom bra, ta i trä, ta i trä.

Försöker lista ut vad jag ska göra av denna dag. Jag är ju inte Elton John, jag kan ju inte ta på mig ett par solglasögon i playwood och dra till Bahamas sådär i ett kör. Jag är ganska fattig. Vi får se, kanske bibblan, kanske nåt annat.

Men jag är glad.

Puss
Eric

Vidare.

Hej hej!

Jodå, tillbaka i Götet, vid min bärbara dator som kräver hårt tryck om man överhuvudtaget vill ha fram bokstaven K. Lite frustrerande, lägg sedan till att jag känner mig smulan förkyld också, med huvudvärk och den där speciella tröttheten.

Vi håller som bäst på med våra egna projekt i klassen nu, och jag vet inte riktigt hur det går. Det går ju onekligen framåt, jag är så gott som klar med mitt manus (en del kluriga övergångar kvar) och jag har pratat med herr Tavares i Stockholm angående arr och tonsättning m.m. Å andra sidan har jag just nu tvättstugan och är inte alls i skolan, vilket jag kanske borde. Men det är omöjligt att få tid på detta jävla bygge som är mitt hem.

Mitt projekt går under det, kanske något pretentiösa, arbetsnamnet "Ensamheten i centrum", men jag ber er att tolka namnet på fler sätt än dom kanske mest uppenbara. Jag utforskar...nä, skit i det ni, kom och kolla istället!

Jag vill slå ett slag för det ypperliga matstället Picadeli Salladsbar vid Coop på Avenyn. Det är fenomenalt gott och ohyggligt mättande. För 70 spänn kan man äta två måltider ur samma skål, så mycket får man.

Jag kan köra lite avslöjanden om projektet under de kommande veckorna för att öka "hypen".
Avslöjande 1: Also Spracht Zarathustra finns med på ett hörn...

....hm...spännande, va?

Allt för nu. Över och ut.

Puss
Eric

Bakåt<-->Framåt.

Hej ni,

Och var glada, för här kommer mitt första inlägg 2008! Wowowowow! Jag tänkte först ge mig på en mindre sammanfattning, för att sedan jobba mig utåt/större.

Jag har haft ett klockrent jullov i många avseenden. Jag har fått slappna av en smula, ägna mig åt sånt som jag vill göra med mitt liv efter utbildningen. Jag har fått njuta av och med glada vänner. Jag har spexat, druckit, samtalat, gråtit, skrattat, spelat, sjungit, samordnat, softat, sovit, vilat upp, gjort mig redo och här är jag nu. Fast det är inte helt sant, jag känner mig inte riktigt fullständigt redo, men redo nog.

Sammanfattning 2007
Ett år som, mer än något annat år, bjudit på så ofantligt djupa dalar i relation till topparna. Mesta tiden av detta år spenderade jag på att vara en tjurskallig och sorgsen typ. Jag lät det ske. Jag gjorde ingenting, tänkte massa skit om ödet. Det var dumt. Lite får man faktiskt göra själv. Man måste leka med elden lite mer. Jag är sååå mycket lyckligare/gladare nu och det gläder mig verkligen att skriva! Nu kommer jag i punktform att nedteckna de händelser, personer och annat som ägde rum nådens år 2007 och som jag minns nu. Jag kommer inte värdera något av det, bara skriva. Ej kronologiskt:
Pedagogen Dee Cannon, pedagogen Marianne Dahlberg, lägenheten i Västra Frölunda, Kalle och Helenas gästfrihet, teaterhögskoleseminariet i Malmö, min skolas namnbyte, Teaterbiennalen i Örebro, Eskalators sommarturné, Paradisofestivalen, att bo tillsammans med Ellen Norlund, regissören/skådisen Lars-Magnus Larsson, självkännaren Göran Parkrud, slutet på förhållandet mellan mig och Moa, Susanna Helldéns inträde i klassen, höstlovets fantastiska karaktär, Mobile-etyder, Gunilla Röör, teaterhögskoleseminariet i Luleå, Håkon Liu, att ha en jul med mor, readings, klassen, alla vänner och ovänner. Detta var ett år jag alltid kommer minnas mycket av, även om det kanske inte uteslutande kommer vara glada minnen...

Hej 2008!

/Eric