Tuesday, April 15, 2008

Ett evigt processande...

Hallå eller?
Dom säger till mig att jag måste börja skriva processdagbok. Jag tänker "varför då? jag har ju bloggat här i flera år ju!". Men å andra sidan, i min processdagbok kan jag ju vara introvert och navelskådande och det är jag ju inte här. Nä, just det...

Vi har precis lagt filmandet och antagandet av nya studenter bakom oss, nu är det bunden text som gäller. Detta har vi med Iwar Wiklander, en legend av rang, och en riktigt bra pedagog. Jag ar bara inte så på, helt enkelt. Jag tänkte redogöra för mina känslor just nu i några rader blankvers. För er som vill veta mer om detta versmått kan jag hänvisa till http://www.wikipedia.com/ för vidare fakta:

Att lära saker som man inte vet
Är ganska kul i allmän enkelhet
Men när det är ett pedagogiskt krav
Då blir det kanske inte åka av
Man lär sig Shakespeares alla små tekniker
Exempelvis från målet ej man viker
Men jag ser hellre framåt, mot praktiken
För just nu är jag trött och rätt besviken
På skolan och det inrutade mönstret
Som hindrar mig att se fritt bakom fönstret
Mot vad som väntar fjärran nästa krön
Där borta väntar slitet nog sin lön?

Ungefär så kan jag sammanfatta hur det känns just nu. Jag känner att jag har så många brister att jag brister, för att fortsätta på Williams vis. Jag vill testa om jag överhuvudtaget KAN någonting. T.ex. det här med dialekter, min stockholmska är ju inte särskilt subtil. Överallt lurar en diftong eller ett felaktigt Ö- eller Ä-ljud! KÖR I LÄ, säger jag då och hoppas någon förstår mig. Fy fan, snart bär det av till Sveriges östkust. Ljuva tid!!! Något oförlöst slutar jag nu mitt inlägg för att låta sömnen göra sig gällande...

Allt gott, älskade vänner!

Kram
Eric