2012

Hej!

Jag skriver ju som bekant inte så ofta här. Men denna plats bland ettor och nollor ligger ändå och pyr i mitt undermedvetna. Och ibland drar jag ändå hitåt för att skriva ett par rader. Den har ju ändå funnits så länge, vore synd att lägga ner den nu, när den då alltså ändå funnits så länge.

Idag hade jag en liten revival från min tid som ung vuxen (för nu torde jag väl kanske ha hamnat i den nedre medelåldern), då jag satte upp affischer på stan. Det enda nya var att stan i detta fall var Linköping. Det var faktiskt precis lika träigt göra nu som det var då. Det som lättade upp var att jag faktiskt gillar både affischen och föreställningen och teatern den går på, dessutom var vi ett glatt gäng.

Nu sitter jag hemma och försöker smälta det faktum att jag typ ska stand-upa på Orionteatern. Det är ju sjukt! Vem är jag att göra en sån sak? Men då ska jag så klart ha den patetiska inställningen att "allting ska man ju testa någon gång". Det får finnas en hejd på min töntigt präktiga idealism! Fast det ska ju bli lite kul att testa, förstås. Men mest så sjukt jävla läskigt. På scenskolan kunde jag ju göra såna här saker under överseende av kompetenta lärare och stöttande klasskamrater. Men här står jag själv, med omgivande teatermänniskors förväntansfulla (?) blickar. Jag kanske inte kan leverera? Det kanske blir bajs. Bajs blir det inte, för den eminente Ruben Lopez kommer också att uppträda. Det är skönt, för han är grym! Men just nu känner jag att jag som högst kan fylla 5 minuter av medelmåttigt uppträdande. Men jag har en halvtimme till förfogande. I värsta fall får jag väl köra nåt arga leken-trick med Guinessambitioner för att få dom där 30 minutrarna att gå. Shit, mina fingrar är kalla. Fördelen är att jag i alla fall efteråt kan säga att "har testat det där och aldrig mer alltså!" "Inte en gång till!" "Nä, nä, nä, någon jävla måtta får det väl va!" "Jag säger ju för fan att jag testa och det var ingenting för mig, alltså!" "Nej, säger jag!" Osv

Jaja, allt för denna gång. Återkommer väl 2014, eller nåt...

Kram