Inte ofta men sällan.

Ja, jag vet! Det blir inte mycket kladd från min sida i den här bloggen. Men vad ska jag göra? Jag har ju fullt upp hela tiden och då känner jag inte att jag kan ta mig tiden att skriva små dumfyndiga texter om varats olidliga lätthet. Så är det bara. Men nu fick jag plötsligt lite tid över och kände att det vore väl roligt att skriva några rader. Fast det kommer ju att bli lite meta. Jag skriver ju nu om att skriva, och inte om det som händer. Men jag kanske hellre vill skriva om att skriva, det kanske är mer inspirerande. Min blogg heter ju Teater och Kultur och idag är det kulturen som står i fokus. Den står i fokus eftersom jag, inför mig själv, gör anspråk på att vara en av de stora författarna. Jag känner att min inspiration är gudomlig och att jag är lite mer värd än mina medmänniskor. Jag definierar min samtid genom att definiera mig själv och mitt skrivande. Sådan är jag och det trivs jag med.

Hej då.