Spika upp något, vettja!

Vet ni kanske vem denne man är? Kan ni kanske gissa? Om jag säger att det har med religion och göra, blir det enklare då? Okej, jag orkar inte längre: Detta är ingen mindre än självaste Martin Luther! Han levde för många år sedan (1483-1546) i ett land med anor (Tyskland). Han är kanske mest känd som mannen som spikade upp 95 teser om avlatshandeln (dvs handeln med syndernas förlåtelse, en slags religiös/kyrklig korruption) på Wittenbergs slottkyrkas port den 31 oktober 1517 och lade grunden för protestantismen som vi känner den idag.

En annan känd man är August Strindberg som faktiskt har skrivit en pjäs om Martin Luther, nämligen Näktergalen i Wittenberg. Denna pjäs tilhör inte hans mest kända, men kan jämföras med Mäster Olof i form och struktur, dvs den avhandlar Martin Luthers liv. Nog om detta. Den spelades för sista gången för många herrans år sedan, typ 80 år, och blev då ett fiasko.

Nu ska vi i Unga Tur försöka ge oss på den. Vi har premiär den 11 augusti och fram tills dess är det bråda dagar med repetitioner och annat slit. Följ gärna utvecklingen på Unga Turs hemsida, länken finns till höger på denna sida.

Med reservation för felaktiga uppgifter rörande historiska händelser och personer...

Ha det!

Hej då.

Alster

Nu var det tamefan längesen jag skrev. Någon måtta får det väl ändå vara. Men det har varit turbulent på sistone. Jag har haft en livskris light (undrar om den är över?) och min kära flickvän hamnade på akuten igår. Dessbättre var det inte värre än att hon kunde botas med antibiotika, men ändå. Jag har skrivit en låttext till mitt band Eskalator som tar upp svåra perioder, om än lite klumpigt, naivt och sentimentalt. Men va fan. Här kommer i alla fall den.

Arbetsnamn: “Hjälp” McJazza/Tucker

VERS 1
Det finns nog ingen som ser mig när jag går omkring utan mål, lämnad själv
Utan någonting värt att ha
Finns det någon som hjälper en ensam själ?

VERS 2
När allt som jag trott på och hoppats sen hastigt har vänt sig om och gått bort
Då står jag här kvar desperat
Och undrar om något känns adekvat

BRYGGA 1
Lugna ner dig nu
Finns det liv så finns det hopp
Lugna ner dig nu
Och livet finns ju i din kropp

REF
Frustration och hopplöshet
Det är onda saker det
Men sträva högre, hoppa upp
Till en stund i härlighet
Där någonting betyder något

VERS 3
Nu fan får jag ta mig i kragen, se färger istället för svart grått och vitt
Det finns andra färger att se
Och nyanser så gör ett försök att le

BRYGGA 2
Gaska upp dig nu
Och gör ett nytt försök
Skärp dig lite nu
Så går allt ont upp i rök (jag lovar)

REF

OUTROTEXT
Jag vet att om jag ser saker som dom är så ändrar sig allt lite grann och blir ljusare...

Vi får hoppas att det blir ljusare och passar på att tacka Eric Stern för den fina texten. Tack, tack.

Återkommer så fort jag kan. Jag lovar (för min egen skull...)!

Konstnären Stern

Nu har jag under dessa få dagar berättat lite om mig själv. Jag tänkte nu ta det hela steget längre och berätta att jag gör konst i programmet Paint och att jag är förbannat bra på det också. Det är svårt att hålla upp produktiviteten men ibland liksom spritter det till i skaparnerverna och då är man ett offer...ETT OFFER FÖR KONSTEN. Så här kommer några av mina verk... Det första ni ser här ovan kallar jag On the MF bed. Den andra heter Den Femte Dimensionen. Båda är uppenbarligen ämnade för den postmoderna konsthistorien och det går tamefan att dra paralleller till alla tänkbara ismer och ideologier...

Här är alltså det glada gänget från Pulverfestivalen i Oslo. Stående fr.v: Kettil fr. Sverige, Bruce och Rebecca fr. Kanada, Jakob fr. Tyskland, Vörsne-Mai (felstavat!) fr.Norge, Rob fr. Kanada, Urban och Robert fr. Tyskland, Ragnhild arrangör fr. Norge, Kristina fr. Norge. Sittande fr.v: Dennis fr. Danmark, Helena fr. Sverige, Juan fr. Colombia, Per och jag fr. Sverige, Mia, fr. Danmark Pepe fr. Colombia, en tjej (fan!) fr. Norge, Cecilia fr. Colombia Eirik fr. Norge, Sören fr. Danmark, en tjej (FAN!) fr. Norge, Norbert fr. Tyskland, Therese fr. Sverige, en kille (helvete) från Danmark. Liggande Derek fr. Kanada. Detta torde vara alla och det var ett fint litet gäng som alla gillade Impro och det är ju inte fy skam. Bakom oss är en stor fallos i form av en monolit som består av nakna människor som klättrar på varandra. Därmed är monumentet med flest sexuella anspelningar korat!

Hej då!

Andra dagen.

Sååå... Låt mig berätta lite mer om mig själv. Jag heter alltså Eric och fyller 25 år en dryg vecka. Jag bor i Stockholm med min flickvän och jag gör en hel del på dagarna:

1. Jag spelar teater. Både i en frigrupp som heter Unga Tur och på Stockholms improvisationsteater. Dessvärre blir det inget mer av det i höst och nästa vår då jag flyttar till Götet för att lära mig mer om teater.
   
2. Jag spelar musik, främst med skabandet Eskalator som jag sjunger i. Dessvärre blir det inte mycket mer av det i höst och nästa vår (se punkt 1)
   
3. Jag jobbar som Tunneltågförare på Connex varannan helg. Det är inget roligt jobb. Lyckligtvis blir det efter sommaren inget mer av det överhuvudtaget (se punkt 1).

Så här ser mitt liv ut just nu och jag trivs hyfsat bra med det. Stressen hänger över mig likt tunna gardiner och det blir mycket flaxande med armarna.

Idag ska jag titta på min vän Nils clownuppspel för andra gången denna vecka. Det är roligt men jag börjar känna mig nördig som tittar på två uppspel. But what is a boy to do..?

Moa, min flickvän, fick från sin lärare (hon pluggar på skrivarlinjen på Jakobsbergs Fhsk) höra att hon var högst upp på lärarnas lista över vilka de skulle anta till utbildningen i höstas. Det är tamefan inte illa! Hon är ett geni och jag älskar henne!

Hej då för idag.

Detta är jag, en man i mina bästa år. Jag har aldrig haft en blog i klassisk bemärkelse förut. Men jag har en dagbok på Skunk som jag skriver i ganska ofta. Men nu tänkte jag att jag borde ha något renodlat, något som är jag, en egotripp helt enkelt. Det är ju tydligen populärt att - på det världsomspännande nätverk som vi till vardags kallar Internet - delge sina tankar och återge händelser i sitt liv. Mitt liv just nu är väldigt turbulent då jag precis har blivit antagen till Teaterhögskolan i Göteborg. Men detta innebär ju förstås att jag måste lämna stora delar av mitt liv i Sveriges Hufvudstad, bl.a. en fräsch lägenhet i Vasastan, ett tryggt icke-distansförhållande med en fantastisk flickvän, en underbar mor, flera marvelösa vänner/kollegor/bekanta med mera. Jag bävar för just detta av hela mitt hjärta. Det borde jag inte göra, men det gör jag. But what is a boy to do. Ja, fy fan. Så hösten bjuder alltså på utveckling i teater, distansförhållanden, evigt flackande mellan städer och mycket jobb. Det är ju faktiskt sjukt spännande men ångest kan jag ju inte låta bli och känna. Så har jag ju alltid fungerat, svårt att se det positiva med saker och ting. Men saker och ting är ju jävligt positiva just nu. Tack för idag!