Detta är jag, en man i mina bästa år. Jag har aldrig haft en blog i klassisk bemärkelse förut. Men jag har en dagbok på Skunk som jag skriver i ganska ofta. Men nu tänkte jag att jag borde ha något renodlat, något som är jag, en egotripp helt enkelt. Det är ju tydligen populärt att - på det världsomspännande nätverk som vi till vardags kallar Internet - delge sina tankar och återge händelser i sitt liv. Mitt liv just nu är väldigt turbulent då jag precis har blivit antagen till Teaterhögskolan i Göteborg. Men detta innebär ju förstås att jag måste lämna stora delar av mitt liv i Sveriges Hufvudstad, bl.a. en fräsch lägenhet i Vasastan, ett tryggt icke-distansförhållande med en fantastisk flickvän, en underbar mor, flera marvelösa vänner/kollegor/bekanta med mera. Jag bävar för just detta av hela mitt hjärta. Det borde jag inte göra, men det gör jag. But what is a boy to do. Ja, fy fan. Så hösten bjuder alltså på utveckling i teater, distansförhållanden, evigt flackande mellan städer och mycket jobb. Det är ju faktiskt sjukt spännande men ångest kan jag ju inte låta bli och känna. Så har jag ju alltid fungerat, svårt att se det positiva med saker och ting. Men saker och ting är ju jävligt positiva just nu. Tack för idag!