Bakåt<-->Framåt.

Hej ni,

Och var glada, för här kommer mitt första inlägg 2008! Wowowowow! Jag tänkte först ge mig på en mindre sammanfattning, för att sedan jobba mig utåt/större.

Jag har haft ett klockrent jullov i många avseenden. Jag har fått slappna av en smula, ägna mig åt sånt som jag vill göra med mitt liv efter utbildningen. Jag har fått njuta av och med glada vänner. Jag har spexat, druckit, samtalat, gråtit, skrattat, spelat, sjungit, samordnat, softat, sovit, vilat upp, gjort mig redo och här är jag nu. Fast det är inte helt sant, jag känner mig inte riktigt fullständigt redo, men redo nog.

Sammanfattning 2007
Ett år som, mer än något annat år, bjudit på så ofantligt djupa dalar i relation till topparna. Mesta tiden av detta år spenderade jag på att vara en tjurskallig och sorgsen typ. Jag lät det ske. Jag gjorde ingenting, tänkte massa skit om ödet. Det var dumt. Lite får man faktiskt göra själv. Man måste leka med elden lite mer. Jag är sååå mycket lyckligare/gladare nu och det gläder mig verkligen att skriva! Nu kommer jag i punktform att nedteckna de händelser, personer och annat som ägde rum nådens år 2007 och som jag minns nu. Jag kommer inte värdera något av det, bara skriva. Ej kronologiskt:
Pedagogen Dee Cannon, pedagogen Marianne Dahlberg, lägenheten i Västra Frölunda, Kalle och Helenas gästfrihet, teaterhögskoleseminariet i Malmö, min skolas namnbyte, Teaterbiennalen i Örebro, Eskalators sommarturné, Paradisofestivalen, att bo tillsammans med Ellen Norlund, regissören/skådisen Lars-Magnus Larsson, självkännaren Göran Parkrud, slutet på förhållandet mellan mig och Moa, Susanna Helldéns inträde i klassen, höstlovets fantastiska karaktär, Mobile-etyder, Gunilla Röör, teaterhögskoleseminariet i Luleå, Håkon Liu, att ha en jul med mor, readings, klassen, alla vänner och ovänner. Detta var ett år jag alltid kommer minnas mycket av, även om det kanske inte uteslutande kommer vara glada minnen...

Hej 2008!

/Eric