Liten krönika om val.

Hej!

Det följande är mest till för att jag förstå hur saker och ting fungerar rumtom mig just nu....

Val
I mitt projekt får jag ju ta ställning till om huruvida det är ett skolprojekt eller en jobbgrej. Grunden till hela min idé var ett gäng frågeställningar om val jag gör utefter privata, professionella, sociala, etniska och könsmässiga förutsättningar. Det jag tror jag kan ha glömt bort i detta virrvarr av preferenser och ställningstaganden var publiken. Men frågan är om detta är till för dom? Det finns väl en anledning till att skolan kallar uppspelen för redovisningar och inte föreställningar.

Efter redovisningen idag var jag inte särskilt nöjd, jag tycker inte jag nådde ut till publiken med mig själv. Detta hamnar i smärre polemik med att publiken verkade vara nöjda med det dom sett.
Men, återigen.
Spelar det någon roll för mig om dom är nöjda så länge jag själv inte tycker att jag uppnått det jag sökte? Ja, visst fan gör det det! Faktum är att jag borde vara supernöjd med tanke på att jag satte mig själv på så hal is och sedan lyckades gå på den med viss friktion, om metaforen duger.

Under dagen har jag pendlat mellan att vara nöjd och missnöjd och allt baseras på mina projektioner på publiken. Jag projicerar, som jag och många andra brukar göra, min egen missnöjdhet på de stackars människor som berömmer mig. Det ska jag sluta med omedelbums.

Alltså.

Mitt projekt hade inget större publiktänk, utan var mer till för mig. Men publiken gillade det, tror jag. Jag bryr mig inte...jo, det gör jag nu, men inte i längden. Men dom gillade det, tror jag som sagt.

Great succes. Och en tankeställare. Och ett viss sting av missnöjdhet.

Skrivet direkt ur huvudet var detta och inte ett prosaiskt mästerverk!

Puss